Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 KARL WISTRANI
Schweiz. Den danska socialdemokratiska
regeringsrepresentationen röstade för, medan de övriga nordiska ländernas
rege-ringsdelegerade avhöllo sig från att rösta, Huruvida häri får
inläggas en viss, om också försiktig sympatiyttring för
förslaget från nordiskt regeringshåll eller icke, undandrager sig
bedömande. Att en resolution antages med en så ringa
majoritet är sällsynt i Genéve? där courtoisien är utpräglad mot
även mycket omogna projekt, om de anses gå i rätt riktning.
Man kunde nästan hysa förhoppningar om att krafterna skulle
koncentreras på andra ansträngningar. Till och med från
arbetsbyråns ledning manifesterades en viss tveksamhet.
Men i denna stund fingo anhängarna av ytterligare
arbetstidsförkortning en oväntad hjälp från den italienska
regeringen, vars representant i arbetsbyråns styrelse, Michelis, i
en skrivelse till styrelsens ordförande Mahaim i slutet av juli,
under hänvisning till den stadigt växande arbetslösheten,
insisterade på att arbetsbyråns styrelse snarast möjligt skulle
inkallas till ett extra sammanträde för att överväga
möjligheten av en extra arbetskonfereiis för att diskutera spörsmålet
om ett omedelbart genomförande av förslag om arbetstidens
nedsättning till 40 timmar i enlighet med en resolution, som
antagits av de italienska korporationernas nationalråd. Det
framgick av Michelis’ skrivelse, att nedsättningen i arbetstiden
skulle äga rum utan att arbetarnas veckoförtjänst därigenom
skulle iindergå minskning.
Angående orsakerna till den italienske
regeringsrepresentantens sensationella uppträdande ha många gissningar
uppkommit. Man har velat tillskriva detsamma en önskan från den
fascistiska regeringens sida att till mildrande av spänningen
mellan de fascistiska representanterna och konferensens starka
socialdemokratiska inslag göra en storartad social gest. Men
man har också trott sig kunna spåra andra orsaker av mera
reell natur. Genom krisen ha en massa italienska arbetare, som
haft arbete i Frankrike, återvänt till sitt hemland och där
blivit en stor börda. Därest en förkortning av arbetstiden genom
internationell konvention kunde komma till stånd, skulle åter
behov av arbetskraft uppstå i Frankrike, där den inhemska
arbetartillgången åter bleve otillräcklig, och det franska
näringslivet skulle på nytt nödgas tillgripa arbetskraft av
främmande nationalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
