Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 ESKIL SUNDSTRÖM
sen själv. Den högt ansedde och temperamentsfulle redaktören
för »Observer», en av de sista på skansen av den gamla
blodfulla publicistskolans män, har då och då känt behov av att
ge utlopp åt ett sådant medvetande. För några år sedan gav
han trustpressen en rungande bredsida som inte gick alldeles
spårlöst förbi. Han förklarade, att självbevarelsedriften
nödsakade samhället att sätta stopp för den moderna
journalistikens självsvåld. Indignerade utbrott i en högre
samhällsmo-rals namn ha icke saknats heller i andra pressläger. Men, som
ett engelskt ordstäv säger, försynen håller sig med förkärlek
på de stora bataljonernas sida. Jättespridningarna verka
hypnotiserande. Politikerna draga fingrarna tillbaka. Så särskilt
effektiv kan väl näppeligen heller den kritik i allmänhetens
ögon verka, som riktas av pressen mot pressen. Var och en
vet, att det är mänskligt att såga försiktigt i en gren soin man
själv sitter på. I praktiken undgår sålunda pressen under
liberalt demokratiska betingelser totalt den skärseld som så gott
som allt annat får luttras i. Detta blir till slut mest synd om
pressen. Kritikfrihet är en tvivelaktig förmån. Ingenting är
i längden mer självförgiftande. I stället bli nu
tidningstrus-terna, i England som annorstädes, föremål för en i otaliga
former sig klädande motbjudande kurtis från det offentliga livets
mångtaliga strebrar.
I samma mån som finansen vinner insteg i pressen upphäves
den individuella principen för tidningsredigering och därmed
grunden för den pressfrihet som bär 1800-talets
ursprungstecken. Den personligt färgade journalistiken kvävs under
sammanslagningens, standardiseringens och
massproduktionens maskinella grepp. I stället för den förut icke sällan
allenarådande redaktörens starka, ansvarskännande och
medvetna jag har trätt en förtunnad anemisk, avkönad
journalistik. I Springfield och Worcester, Massachusetts, existera två
tidningar tillhörande samma trust, behörigen levererande
distinkt motsatta politiska åskådningar. Vad efterfrågas!
Konservatism 1 Kadikalism? Förbud 1 Eller spritfrihet? Allt
finns på lager. Lokalredaktören bara rekvirerar. Schnitzlers
satiriska fantasifigur, redaktören som delade upp sig i två
varandra inbördes våldsamt bekrigande signaturer, har blivit en
naturlig del av vår industrialiserade presstillvaro. Humbug!
Låt så vara! Affär är affär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
