Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 ESKIL SUNDSTRÖM
Det blev hastigt uppenbart, att här hade uppstått ett politiskt
ytterligt hotladdat fenomen. Northcliffe var ett yrkesgeni.
Utanför yrkesområdet var han blind. Hans väsen var
genomglödgat av en brinnande åstundan att förverkliga en ny rent
journalistisk inspiration. Men hans tidningsideal färgades
samtidigt på mystiskt sätt av vaga napoleonska
maktfunderingar. Han hade icke bara anat utan med genial skärpa
insett makten hos tidningen som sådan, den från andra
härskande faktorer frigjorda tidningen, tidningen på egen
kommersiell basis. Vad han icke bekymrade sig om var vådan för
demokratien av den nya csesarismen. När han fort nog genom
i väldig skala växande upplagor fick belägg på, hur hållbar
tanken i praktiken var, ökades hans passion för tidningen.
Partipolitikerna började darra. Administrationens dockor
likaså. Ingen journalist har älskat tidningen, tidningen för
dess egen skull, med en mer alluppslukande lidelse än
Northcliffe. Med självförtärande fanatism gick han upp i sina
tidningsföretag. Framgången log mot honom och han delade
rundhänt med sig. Han gav journalisterna en ny social
rangställning. Förra århundradets sorglösa bohemer med
svart-kantade manschetter och fransiga byxkanter ramlade ned i
förakt och glömska. Pengar och titlar födde en ny yrkestyp.
Ingen man talade genom en mäktigare megafon än Northcliffe.
Han blev sin tids störste förkunnare men en förkunnare utan
en förkunnelse. När han sträckte sig efter något utöver den
journalistiska triumfen, famlade och föll han som en fabulös
journalistisk jätterobot.
Men maskinen stod kvar. Northcliffe hade visat vägen icke
blott till en ny journalistik utan till en ny lukrativ industri.
När han var borta, församlade sig nu arvtagarna och
ef-teraparna för att utröna vad som kunde göras av de
efterlämnade tillgångarna.
Det var inte litet det. Främst bland efterföljarna står
brodern, lord Eothermere, Northcliffe’s finanshjärna under
genombrottsåren. Northcliffe hade alltid först av allt, om inte helt,
varit varmblodig journalist. Rothermere var något annat —
kallblodig finansman. Knappt satt han på tronen vid
Carme-lite Street, förrän man fick höra om häpnadsväckande
finansiella schackdrag, jättesammanslagningar, tidningsköp till
höger och vänster, omläggningar, nedläggningar, rationalise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
