Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Gustav Adolfs minne och vår tid. Av Sten Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ADOLFS MINNE OCH VÅR TID 323
deras bedrifter tjäna oss till föredöme och tillika till en
måttstock på våra egna kraf ter 1 Vad dessa föreställningar kunna
ha betytt har av sentida forskare blivit så starkt framhävt,
att man t. o. m. kunnat få höra, att utan Johannes Magnus’
fantastiska framställning av våra hävder skulle vårt lands
historia fått ett annat utseende. Dylika meningar — framkastade
första gången för mer än tjugo år sedan, på de sista åren
utvecklade med imponerande lärdomsapparat och lysande brio
av en berömd forskare — kunna ställa till åtskillig förvirring
i begreppen, om man icke gör klart för sig vad det här
egentligen är fråga om. I och för sig ha sagokungen Beriks
bragder betytt precis lika mycket eller lika litet för gestaltningen
av 1600-talets Sverige som Cyrus’ och Kambyses’ storverk
betyda för det nutida Persiens roll på världsteatern.
Försjunkandet i forna tiders glans och härlighet kan väl föda högmod och
skryt men aldrig den kraft, som måste sättas in på den egna
uppgiften, knappast ens den verksamma impulsen till
handling. Gustav Adolf själv är ju enligt det nyss sagda ett
exempel på att historiens hjältar tjäna oss till föredömen endast i
den mån vi — med rätt eller orätt — igenkänna dem som
bärare av våra egna ideal. För egen del anammade han utan
tvivel med glädje en syn på det förgångna, som gick så väl
i stycke med hans stolta tillförsikt till sig själv och till sitt
land. Men att den skulle på något sätt väglett hans
praktiskt-politiska handlande, vore ett orimligt förmenande; allra minst
kan den någonsin ha påverkat hans bedömning av de faktiska
maktförhållanden, som han hade att räkna med.
Det stora avgörandet är i eminent mening kungens eget verk.
Han har därmed givit hela vår historia en ny riktning, ty
själva villkoren för vår tillvaro som folk äro från den stunden
helt andra än förut. Om också den yttre storheten sedan åter
gått sin kos, har den dock satt märken i folklynnet, som ännu
icke utplånats. Att hava ställts på ett avgörande prov och
bestått det är en erfarenhet, som icke går spårlöst förbi ett folk,
lika litet som en individ, ty den präglar den levande tradition,
som är något himmelsvitt skilt ifrån det blotta litterära
tillägnandet av det förgångna. Sådana förhållanden höra nu icke
till dem som låta sig uttryckas i mät- och vägbar a storheter,
men som ett någorlunda gripbart exempel må nämnas vårt
förhållande till den makt bland Gustav Adolfs motståndare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
