Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Vår levnadsstandard. Av Hugo Heyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kooperativ byggnadsverksamhet och förhyrning av lägenheter av
högre kvalitet än de förut innehavda. Om det strävande efter
en bekvämare och dyrbarare inredning, som härvid gjort sig
gällande, jämväl och i hög grad på bekostnad av utrymmet,
varit enbart av godo, kan ifrågasättas. Det sociala
härmningsbegäret har dock icke stått att hämma. Att emellertid den
mycket utbredda höjningen av bostadsstandarden är en mycket
viktig fördel, som det senaste årtiondet medfört, synes icke
kunna betvivlas. Att det härvid rört sig om stora belopp, som
offrats från de berörda samhällsklassernas sida, är uppenbart.
Men detta har också varit möjligt. Så har t. ex. för Stockholms
del beräknats, att det lönebelopp, som årligen kommer
huvudstadens arbetare till del till följd av reallönens ökning, mer än
väl täcker hela årshyran för de av samma arbetare bebodda
lägenheterna, även vid Stockholms hittillsvarande extrema
hyresnivå.
Den höjda reallönen har dock befunnits tillräcklig även för
andra ändamål, av vilka här endast skall beröras den
förbättring av koststaten, som ägt rum. Handelsstatistiken ger vid
handen, att användningen av frukt och grönsaker tagit ett
väsentligt uppsving; ökningen av den inhemska odlingen är ej
lika lätt att skatta i siffror. Den visar emellertid detsamma:
att man i vidaste omfattning söker sig bort från det äldre,
enformiga, och därför i hygieniskt hänseende mindre
tillfredsställande kosthållet.
Det tillgängliga lönestatistiska materialet sträcker sig ännu
icke utöver 1931, under det att krisen framför allt blivit
kännbar under innevarande år. Vill man söka orientera sig över
dess hittillsvarande verkningar på arbetarnas levnadsvillkor,
nödgas man draga slutsatser på mera indirekta vägar.
Till en början kan då fastslås, att de under året tillkomna
eller förlängda kollektivavtalen för det mesta rubbat ganska
litet på lönevillkoren. Med t. o. m. ännu en hårsmån lägre
prisnivå än förra året kan man därför räkna med ganska väl
bevarad ekonomisk situation för dem, som verkligen ha
sysselsättning. Det stora problemet är uppenbarligen arbetslösheten.
Under de senaste månaderna ha fackföreningarna redovisat en
arbetslöshetsprocent på omkring 20. Härtill måste läggas en
svåruppskattad men säkerligen mycket betydande kategori med
inskränkt arbetstid. Att dessa stora grupper, som sammanlagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
