Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Liberalismens frihetsdoktrin. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Benthams lära skulle icke heller utebli. Den framlades 1859 av John
Stuart Mill i hans berömda skrift »On liberty».
När Humboldt med den upplysta despotismens stat för
ögonen hade sökt finna en lösning på frihetens problem, hade
lösningen synts honom en och självklar: människan blir fri till
kulturen, om staten blir bunden till rätten. Han sökte friheten
utefter en liberal linje, men hans liberalism var icke medvetet
fattad, hans frihetsdoktrin var icke formulerad i medveten
motsats till demokratismens frihetsdoktrin. Sjuttio år senare voro
de yttre förutsättningarna i grund förändrade. Mellan
Humboldts skrift och Mills skrift lågo en rad demokratiska
framstötar i Europa och befästandet av en mäktig demokrati i
Amerika. Den politiska frihetsdoktrinen har alltmera trätt i
förgrunden, och Mill måste ta ställning. Hans dom blir ganska
hård, ty han finner akterna i målet besvärande. »Vad man
kallar ’självstyrelse’», skriver han, »innebär icke, att var och
en styr sig själv, utan att han styres av alla de övriga.» Med
dessa ord anser sig Mill ha utpekat liberalismens väsentliga
angreppspunkt på demokratismen. »Majoritetens tyranni»
utgör ett det allvarligaste hot mot individens frihet. Ett
korrektiv måste sökas, och Mill finner det i ett kringskärande av
samhällets rätt att öva tvång mot individen — i ett kringskärande
så starkt, att individens oberoende i allt, som endast rör honom
själv, blir absolut. För samhället blir ingen annan rätt övrig
än den att inskrida mot en individ, då hans handlingar
medföra skada för andra individer. Det synes vara rättsstatens idé,
som föresvävat även Mill, fastän den icke som hos Humboldt
blir bragt på en distinkt formel. Denna bristande skärpa i den
rättsstatliga terminologien beror på tvenne lån från främmande
vokabulär. Det ena är filosofiskt-utilitaristiskt och heter
»intresse». Sålunda skriver Mill: »Individen är icke skyldig
samhället räkenskap för sina handlingar, för så vitt dessa icke
röra andra än hans egna intressen.» Och vidare: »Individen
är ansvarig för sådana handlingar, som skada andras
intressen.» Med detta intressebegrepp har Mill velat utbygga den
positiva rättens begrepp. Han erinrar nämligen i ett annat
sammanhang om att intressen, som icke få kränkas, äro de,
vilka »antingen genom lagens uttryckliga bestämmelser eller
genom en tyst överenskommelse böra betraktas såsom
rättigheter». Mot detta utvidgade rättsbegrepp korresponderar Mills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
