Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Dagens frågor - Sommar i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 DAGENS FRÅGOR
Jalander, som med förlegat paragrafrytteri och bristande
anpassningsförmåga utmanat den rättänkande folkmeningen och frambesvurit olyckorna.
Taktiken påminner ju osökt om den svenska socialdemokratiska pressens
hållning i samband med sommarens händelser i Norrland: samtidigt som
man fördömer och förlöjligar de kommunistiska uppviglarna, skjuter man
skulden på ordningsmaktens osmidiga och alltför nitiska handhavare.
Å andra sidan kunde under vårens lopp konstateras en omisskännelig
strömkantring i opinionen bort från Lappo och en påtaglig uppslutning
kring dem, som för det fria Finland uppställde lagens och ordningens
obrottsliga upprätthållande och respekt för de mödosamt tillkämpade
medborgerliga frihetsidéerna. Till omväxling med de föregående årens
Lappomöten och ty åtföljande självmedvetna deputationer och adresser till
president och regering höllos runt om i landet stora medborgarmöten, från
vilka en ny rad av resolutioner strömmade in till statsmakterna, krävande
strängaste räfst med upprorselementen och skydd för grundlagarna och det
demokratiska statsskicket.
Under sådana förhållanden är det kanske icke ägnat att förvåna om
lugnet i sinnena låtit vänta på sig. Liksom hos oss har sommaren numera
— mot all gammal tradition — blivit den årstid, då den politiska
verksamhetslusten bär sina skönaste frukter. Samtidigt som våra
hemmabolsje-viker gått till direkt aktion vid de norrländska hamnplatserna, ha Lappos
arvtagare i Finland åter funnit tiden vara inne att gå från ord till
handling. Först kom det spexmässiga upptåget kring den sjuka hästen i Nivala
uppe i Uleåborgstrakten, där några hundratal manhaftiga allmogemän
grepo till vapen och i hotfulla ordalag läto regering och riksdag förstå
vad klockan var slagen. Kort därpå följde »det andra Mäntsäläupproret»
där den gamle bekante Eerolainen gjorde en ny blixtvisit i offentlighetens
ljus. Likt sagans ädle rövare irrar denne säregne folkhjälte sedai^
överfallet i grundlagsutskottet för två år sedan i bondekläder kring på
landsbygden, av sina trogna vänner skyddad och hulpen mot höga överhetens
råa hej dukar. Så har man haft att annotera ett antal skjutsningar efter
vedertaget mönster, där det i ett fall betecknande nog gått ut över en
skyddskårschef, vars lojala hållning väckt ytterlighetsmännens höga
missnöje.
Slutligen förlades sceneriet till själva Lappo med det i bästa Chikagostil
genomförda överfallet i försvarsministern Lahdensuos hem. Endast med
vapen i hand och genom sina manhaftiga söners mellankomst och efter en
livlig skottlossning, där en av angriparna sårades, lyckades
försvarsministern hävda sin personliga frihet. Det inslag av fars, som i rikligaste
mått förefanns både i Nivala och i Mäntsälä, skall man förgäves söka
uppleta i det vilda uppträdet på Lahdensuogården. Det är i sin förvildning
enbart ett beklämmande bevis på hur långt man kommit, sedan Kosola en
gång utslungade sin stolta paroll: »andra göra vad de kunna, vi göra vad
vi vilja!»
Men dessa händelser till trots är läget nu ett annat, atmosfären en
annan än för ett eller två år sedan. Många tecken tyda på att bladet vänt
sig. När på försommaren skyddskårernas överbefälhavare utfärdade sin
dagorder med anledning av räfsten efter Mäntsäläupproret och ett drygt
100-tal skyddskårister av alla grader uteslötos ur sina organisationer för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
