Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Litteratur - Mellan hammaren och städet. Av G. Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LITTERATUR
och officiellt» klargöra för Stierneld, att den brittiska regeringen tillmätte
frågan en »ytterligt stor betydelse» och icke likgiltigt kunde åse någon
som helst territorieavträdelse i denna trakt till Ryssland. Ett liknande
språk fördes av de brittiska tidningarna. Jämförd med de norska
hamnarna — skrev Times 1855 — vore själva den mäktiga Sevastopolviken
endast en usel bukt, och en resa — »så kort att vi fasa för att säga det» —
kunde föra en flotta därifrån till de brittiska öarna. Vikten härav hade
insetts av Ryssland, och alla medel, intriger, hotelser och smicker, hade
begagnats för att förmå de Förenade rikena att upplåta ett obetydligt
område för en fiskestation. I så fall skulle emellertid denna station snart
hava blivit en marinstation, marinstationen en befästad hamn, den
befästade hamnen en fästning av första ordningen och fästningen en
militärisk och marin arsenal, varifrån infall kunde företagas i Norge samt
Västeuropas kuster hotas.
Novembertraktaten 1855 var en frukt av denna uppjagade stämning.
Såväl konung Oscar som hans utrikesminister tillmätte traktaten ytterlig
betydelse: »Ju mera Rysslands inkräktningsavsikter hämmades i Orienten,
desto mera vore att befara, att de senare skulle riktas mot Norden.» När
under de följande åren de garanterande makterna syntes glida från
varandra, måste också Sverige-Norges tillit till traktaten försvagas. Måhända
var detta den yttersta anledningen till de säkerhetsåtgärder, som år 1859
började planeras i Finnmarken. På kronprinsen-regentens initiativ
tillsattes då en kommission, som skulle utse lämplig plats för en fästning på
kusten mellan Tromsö och Hammerfest, avsedd att hejda eventuella ryska
invasioner över Torneå. Tidigare, år 1854 — när frågan var som mest
brännande — hade svensk-norska örlogsfartyg (korvetten Ellida, skonaren
Sleipner och ett norskt ångfartyg) detacherats som neutralitetsvakt till
Finnmarkens vatten.
Hur bedömer nu d:r Palmstierna allvaret i Rysslands planer på att i
militärt syfte sätta sig i besittning av norsk kust? Han anser den ryska
aktiviteten vara framkallad av rent lokala motiv och avseende lokala mål.
För förekomsten av mer vittgående syften har han i de ryska arkiven icke
funnit bevis. »Att kategoriskt förneka dessas existens» — säger han
emellertid — »blott emedan den skriftliga ryska kvarlåtenskap en ingenting
nämner därom, lär ej utan vidare kunna gå för sig. Hade planerna
funnits, så torde de knappast hava anförtrotts åt papperet, innan Ryssland
kommit i besittning av den eftertraktade kustremsan.»
Palmstierna anför flera skäl som synas honom tala emot sannolikheten
av sådana planers förefintlighet. Att här ingå på dessa skäl, skulle föra
för långt. Må det som en allmän anmärkning endast sägas, att under
sjö-strategisk synvinkel var ett ryskt försök till framträngande i dessa
nordliga trakter fullt naturligt och betingat av den ryska stormaktens
politiska läge.
G. Wahlström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
