Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Litteratur - Mellan hammaren och städet. Av G. Wahlström - C. F. Palmstierna: Sverige, Ryssland och England. 1833—1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
MELLAN HAMMAREN OCH STÄDET
Det faktum, som kanske starkast anmäler sig till beaktande för svensk
utrikespolitik i våra dagar, är den ihållande motsättningen mellan ost- och
västmakter. Detsamma var förhållandet under den tidsepok, åren 1833—55,
som den nykreerade fil. doktorn C. F. Palmstierna ägnat sin
gradualav-handling (Sverige, Ryssland och England. 1833—1855. Akademisk
avhandling av C. F. Palmstierna, Sthlm 1932. 7 kr.) Vårt militärpolitiska läge
nu erbjuder väsentliga beröringspunkter med läget då: vi ligga »mellan
hammaren och städet» (det träffsäkra uttrycket fälldes 1834 av
ambassadören i Stockholm van Suchtelen, i brev till ryske rikskanslern Nesselrode),
med de obehagliga konsekvenser, som därav måste följa, om hammaren
börjar gå. Doktor Palmstierna belyser dokumentariskt vilka uttryck
dessa risker togo sig för inemot ett sekel sedan; men på grund av nyss
framhållna reciprocitet blir hans arbete icke endast av historiskt, utan
också av aktuellt politiskt intresse. Det ställer m. a. o. vårt nuvarande
försvarspolitiska läge under historiens strålkastarljus.
Palmstiernas arbete — huvudsakligen byggt på hittills otryckta källor,
hämtade bl. a. ur nyöppnade ryska arkiv — är historien om den politiska
spänning, som efter hand förde fram till Krimkriget, Projicierad på våra
förhållanden tedde sig denna spänning huvudsakligen som en dragkamp
mellan ost- och västmakter, enkannerligen Ryssland och England, där båda
parterna, ömsom med lock, ömsom med pock, sökte att vinna oss för den
rätta sidan i den väntade kraftmätningen. Vår regerings uppgift var att
manövrera det svenska statsskeppet, så att det hölls utanför den hotande
stormen. Uppgiften var utomordentligt vansklig och särskilt därför att vi
saknade tillräckliga militära maktresurser för att kunna sätta makt bakom
vår neutralitetsvilja. Och det var slutligen till synes endast Krimkrigets
oväntat hastiga likvidering, som räddade oss från att bliva aktivt indragna
i kampen.
I början var det Ryssland — i besittning av det gynnsamma
utgångsläge, som konstituerades av 1812 års familjefördrag i Åbo — som hade
övertaget i dragkampen.
Ännu 1840 kunde ryske ministern i Stockholm, Matuszewic, stolt
rapportera till sin rikskansler: »Så länge kejsaren behagar låta mig behålla
vården av Sin legation i Sverige, skall jag ägna alla mina bemödanden åt
att förhindra, att det blir uppställt som precedensfall, att Stockholmshovet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
