Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Dagens frågor - Den irländska nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 DAGENS FRÅGOR
Irland men ej England. Det var ur dessa kretsar, som det s. k.
påskupproret 1916 bröt ut. De irländska nationalisterna hade stått i förbindelse
med tyskarna, och man hoppades allmänt hjälp av en tysk landsättningskår.
Då en sådan emellertid uteblev, inställde Mac’Neill den planerade revolten,
men hans kontraorder åtlyddes ej av de desperata elementen, vilka besatte
Dublin och proklamerade den irländska republiken. Upproret kvävdes i
blod och dess ledare avrättades. Däribland befann sig även James Conolly,
som sårats under striderna och i döende tillstånd bars till
avrättningsplatsen. Dessa avrättningar framkallade en dov stämning av raseri på hela
Irland, och Englands premiärminister, Asquith, fann för gott att slå till
reträtt. Påskupproret kom därigenom för de irländska patrioterna att
framstå som ett i viss mån lyckat försök att bringa England på knä. Efter
vapentillståndet slog frihetskriget ut i full låga, och till slut fann sig Lloyd
George förorsakad att underteckna det fördrag, varigenom Irlands
självstyrelse tryggades. Nu sprängdes emellertid åter nationalismen. Den
extrema gruppen vägrade att erkänna Irlands delning i två hälfter; gränsen
vore en skåra över Irlands ansikte, som det hette. Den förklarade
trohetseden till konungen av England som ett brott mot frihetens sak, och Michael
Collins, frihetsstridernas oförvägnaste man, som i otaliga djärva kupper
lurat de hatade engelska poliserna, »the blaek-and-tans», mördades i ett
bakhåll. 1923 avblåste de Valera inbördeskriget, men motsättningen mellan
de mera besinningsfulla och de intransigenta var ej ur världen. Den sittande
regeringen tvingades till en hårdhänt lagstiftning gent emot politiska
upprorsförsök, och den politiska polemiken blev med åren blott skarpare.
Ordnandet av Irlands kreditförhållanden till England framkallade en storm av
protester från republikanernas sida, och det är nog icke uteslutet, att denna
deras inställning bidragit till deras seger under världskrisen.
I kampen mot England synes de Val era vilja anlita alla resurser. Striden
om trohetseden, som en gång splittrade den irländska nationaliströrelsen,
har åter flammat upp och blivit en faktor av oöverskådlig betydelse i det
brittiska imperiets inre förhållanden. De Valeras regering har inför
parlamentet framlagt ett förslag, enligt vilket dels eden skall avskaffas, och dels
detta förhållande införas i författningen. Den folkvalda kammaren har
antagit hela förslaget, medan senaten instämt i dess första del men avslagit
dess senare, varigenom förslagets ikraftträdande fördröjts halvtannat år. I
London har man emellertid vägrat att låta fristaten ensamt besluta i en
fråga, som enligt den engelska regeringens uppfattning är beroende av ett
mellan Irland och England avslutat och gemensamt garanterat fördrag.
Trots tillmötesgående från Englands sida har man ännu icke kommit
till någon uppgörelse. Oaktat de hittills misslyckade förhandlingarna
synes man . dock vid Downing Street taga saken med relativt lugn.
England har starka ekonomiska påtryckningsmedel, då den brittiska
avsättningsmarknaden är en av Irlands främsta och de brittiska krediterna
nödvändiga för iståndsättandet av Irlands jordbruk. För England är det
också av yttersta vikt, att Irland ej blir ett farligt prejudikat i brittisk
imperiepolitik. Indien följer noga utvecklingen, och skulle segern luta åt
de Valeras sida, torde den indiska nationalismen vara beredd att ganska
snart följa exemplet. Kanada, vars förhållande till England gjorts till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
