Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Dagens frågor - Vantrevnad i kulturen - Lag och praxis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 217
välmenta råd till herr Stolpe. Han bör handskas försiktigare med så
dyrbara glåpord som: »infam, blamage, stupida manifestationer, degenererade
esteter, hnt —». Och han bör alls icke tala om »anständighet och
gentle-manship». Det bästa han kan göra är att sluta med varje slags kritisk och
kultur journalistisk verksamhet, ty han är tydligen icke skickad för sådant.
Fordras mer bevis på hans kränkning av oskrivna lagar, kunde man erinra
om hans smaklöshet att meritera en ung diktare som lungsjuk (Livsdyrkare,
s. 86), hans besynnerliga avslöjanden i en sanatorietidskrift eller hans av
en enig press påtalade tilltag att under flott beskyddargest lämna taktlösa
uppgifter om en diktare i senaste diskussionen kring Frödingsstipendiet.
En sådan litterärkritisk typ är icke önskvärd, den psykologiska förståelsen
i all ära. — För de journalistiska strävanden, som här blott översiktligt
berörts, är den motsatsen till en rekommendation. Överhuvud tangerar man
i detta fall vissa litterärmoraliska frågor, som synas ha principiell vikt,
ehuru man dess bättre sällan tvingas ta upp dem.
»Vi vantrivas med kulturen», heter det. Kanske kulturen själv kunde ha
lust att slippa ifrån en hel del som annekterar dess namn?
Lag och
praxis.
Vid de allmänna läroverken och även på vissa andra håll i
civilstaten har på senare tiden utan något stöd i gällande
författningar utbildats en praxis, enligt vilken transport från en tjänst till en
annan likartad medgives först sedan tre år förflutit mellan
utnämningsdatum för den föregående tjänsten och utgången av ansökningstiden till
den senare. En läroverksadjunkt, som utnämnts från l april 1930, kan
alltså icke med någon utsikt till framgång söka transport före l april 1933.
Denna s. k. treårsklausul har givetvis tillkommit i den lovvärda avsikten
att förhindra alltför täta rubbningar i tjänstgöringsförhållandena, och utan
tvivel medför det ganska betydande fördelar att en tjänsteman icke har
oinskränkta transportmöjligheter. Men klausulen medför likväl, även ur
statsnyttans synpunkt, betydande olägenheter i vissa fall. Det blir nämligen
ofta på grund av dennas tillämpning svårt att besätta läraretjänster i Övre
Norrland, ty en aspirant från Syd- och Mellan-Sverige har vanligen en
viss motvilja för en längre tids placering i nordligaste delen av vårt land
och avstår därför ofta nog från att söka ordinarie tjänster därstädes, av
fruktan för att genom treårsgränsen vara förhindrad att erhålla tjänster
under mildare luftstreck, då möjlighet härför yppar sig — en möjlighet
som, i förbigående sagt, sällan låter sig på förhand med någon större grad
av sannolikhet beräknas på grund av de ofta förekommande växlingarna i
tjänsternas ämneskombinationer m. m.
Då ordinarie lärares tjänstgöringsort emellertid i de allra flesta fall
faktiskt växlar blott vid läsårets början (den nyutnämnde begär och får alltid
tjänstledighet till läsårets slut för fortsatt uppehållande av sin förra
tjänst), så medför en förflyttning sällan eller aldrig olägenheter för arbetet
inom resp. läroverk. Det rigorösa hänsynstagandet till en eller annan
felande vecka av de tre åren leder däremot ibland till den mest uppenbara
orättvisa. En god och önskvärd lagstiftning, som toge hänsyn ej blott till
formen utan även, och i första hand, till de verkliga förhållandena, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
