Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Strindbergs tredje äktenskap. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS TREDJE ÄKTENSKAP
Av OSCAR WIESELGREN
Strindbergs brev till Harriet Bosse. Med kommentarer av
Harriet Bosse. Sthlm, Natur och kultur, 1932. 315 s. Kr.
10:—.
Att fru Harriet Bosse nu publicerat de brev August
Strindberg fore, under och efter deras kortvariga äktenskap riktat
till henne kan i första ögonblicket synas förvånande nog. Det
rör ju alltigenom ting av så utomordentligt intim och
personlig natur att man knappast kan tänka sig dem frivilligt
utlämnade till allmänt betraktande. Men i detta speciella fall té
sig förhållandena verkligen vid närmare granskning så pass
egenartade att man tvingas till medgivandet att ett undantag
från den eljest givna diskretionsplikten är både tänkbart och
tillåtligt. Ty Strindberg var nu en gång sådan att vad som
berörde honom överhuvud taget icke kunde hållas hemligt. Allt
ifrån början av sin bana hade han så vant sig vid att handla
i offentlighetens fulla belysning och att öppet framlägga allt
vad som rörde hans privatliv att han med tiden alldeles
förlorat känslan för skillnaden mellan enskilt och
offentligt. I inledningen till sitt verk om Strindbergs dramer har
Martin Lamm med styrka framhävt just detta drag som
konstitutivt för hela Strindbergs uppfattning. I yngre dagar,
säger Lamm, åberopar sig Strindberg härvidlag företrädesvis på
de franska naturalisternas ogenerade bruk av levande modell.
På äldre dagar gör han gång efter annan hemlighetsfulla
hänvisningar till Guds vilja, som bjuder honom att utföra hans
straffdomar och bikta ej blott sina egna hemligheter utan också
andras. Ty han betraktade egendomligt nog den tryckta boken
som en sorts förtegen biktfader. Vanan hade till sist
fullkomligt avtrubbat hans känsla för det tryckta ordets offentlighet.
Därför kunde han också inför sig själv försvara alla de
ofattbara och för den något så när initierade samtiden mycket lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
