Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Katolsk samhällsuppfattning i våra dagar. Av Elmo Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATOLSK SAMHÄLLSUPPFATTNING 191
spörsmål betonar Pius XI med alldeles särskild skärpa kyrkans
rätt och plikt att uppställa och vaka över de sedliga normerna
för samhället och dess hushållning. Man kan ej misstaga sig
på, varthän denna pil är riktad. Detta grundläggande krav
riktar givetvis sin udd mot den materialistiska uppfattningen att
ekonomiska lagar och sedliga normer falla utanför varandras
områden, men i allra främsta rummet är det riktat mot
fascismens statsförgudning, som avvisar all inblandning i statens
uppgifter och organisation. Detta är den springande punkten,
där en svår och krävande, men för samhällets välgång
nödvändig kulturuppgift påvilar alla kyrkosamfund, icke minst i
den protestantiska världen, där socialdemokratiens krassa
statstanke strävar att lägga en tung förlamande hand över kyrkan.
I detta stycke är säkert socialismen ännu oförsonligare än
fascismen, som bättre förstår kravet på sträng samhällelig tukt
och fostran efter nedärvda sedliga normer.
Den helige fadern ingår först på en utredning av de
omdebatterade begreppen privategendom och äganderätt. Äganderätten
har tvenne sidor, en individuell, syftande till den enskildes väl,
för att han skall kunna sörja för sig och de sina, och en social
sida med uppgift att tillgodose allmännyttan. Därför måste
man bestämt avvisa både utpräglad individualism, som
förnekar äganderättens sociala sida, och kollektivismen, som bortser
från dess individuella betydelse. Privategendom är en för såväl
den enskilde som för samhället absolut nödvändig
organisationsform. »Nisi haec prae oculis habeantur, prono itinere in
modernismi moralis, iuridici ac socialis syrtes abrumpendum
est.» Men man får icke sammanblanda begreppet äganderätt med
det rätta bruket därav. Ännu mindre kan äganderätten
inskränkas eller förloras blott genom att den missbrukas eller
icke brukas, så framt icke detta missbruk skadar allmännyttan.
Enskild äganderätt får således icke undergrävas till den grad
att den upphör att existera, vilket är socialismens
tillvägagångssätt. Men den måste däremot begränsas av det sociala
livets oundgängliga krav, och staten skall tillse, att dessa bliva
tillgodosedda. Formerna för samhällets ingripande lika väl som
äganderättens innehåll äro icke något statiskt och
oföränderligt utan underkastat den historiska utvecklingen. Dock får
staten aldrig handla efter godtycke, utan den naturliga rätten
att besitta och ärva egendom måste lämnas okränkt; den får
14 — 32416. Svensk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
