Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Tardieu — Herriot. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARDIEU –– HERRIOT
185
att i det oändliga betyga sin lojalitet samt väl mycket inblanda
sin egen person i allt. Detta kan komma av ett känsligt och
lätt sårbart lynne och Herriot har aldrig kunnat smälta den i
hans ögon upprörande orättfärdiga kampanj han utsattes för
under och efter sin första period som konseljpresident. Ständigt
återkomma klagomål däröver. Sällan vet han att hålla god
min i elakt spel. Detta osympatiska och högst okloka fel kan
emellertid även härflyta ur andra källor, ur ett visst koketteri
L
— Pourvu qir ils n’acce ptent pas !
Herriots och Daladiers socialistbekymmer.
med sin egen person, en viss känsla av vilken märkvärdig man
denne från början så fattige och under skoltiden allt annat än
uppmärksammade bondson så småningom blivit. Det är icke
förutan att medan Tardieu — hur stark presspropaganda han än
omger sig med — utan pretention inrangerar sig i
sällskapskretsen eller bland parlamentskamraterna och icke tillåter sig
utöver vad hans ställning självfallet kräver framträda i
skarpare dager, så har man var helst Herriot gör sin entré känslan
av en herre, som bred och mäktig och myndig anser sig böra
affischera sin värdighet och framför allt göra det gentemot
personer, av vilkas samhällsställning eller levnadsvanor han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
