Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Tardieu — Herriot. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARDIEU –– HERRIOT
183
den ständigt som etta prisbelönte skolgossen, »fort en théme».
Han är slagfärdig och vet att tillspetsa sina satser, som då han
i dessa dagar karakteriserat sina socialistiska motståndare med
orden: »socialismen kan förverkligas endast i form av
bolsje-vism och likväl har den svagheten att förneka bolsjevismen,
trots att den själv ej är annat än en ofullgången sådan». Som
de flesta fransmän ger han prov på en högt driven
självdisciplin. Endast i stridens mest upphetsade tumult glömmer han
Tardieu intervjuas efter mordet på Doumer.
sin behärskning och utkastar oförsiktigt glosor, som såra och
skilja. Världsman som han är, visar han i med- som motgång
oberört lugn och en glättig min. Hans soliga leende har blivit
en legend. Sin egen person omnämner han sällan och man hör
honom aldrig bravera lika lite som klaga över de slag han
utsätter sig för.
Till ytterlighet arbetsam, hinner han liksom Herriot med allt
samt odlar flitigt intellektuella studier, i vilka han finner vila
mellan drabbningarna, samt de vittra citat, varmed han som
varje fransk talare, vilken gör anspråk på solid bildning,
pryder sina anföranden. Sina tal har han på förhand noga utar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
