Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Dagens frågor - Proportionalism in absurdum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 163
proportionalistisk logik, att de nuvarande »missvisningarna» varit reellt
sett obetydliga, att riksmandaten tvärtemot vad som är önskvärt främjar
småpartierna och förökar vår ändock tillräckligt frodiga partiflora, att
inregistreringen, numreringen och allt som till riksmandaten hörer
ytterligare mekaniserar valakten och sålunda även härutinnan innebär en
tendens rakt motsatt den önskliga, att ut j ämningsf erfarandet oavvisligen
gynnar städer och mera tättbebyggda samhällen på den glesare landsbygdens
bekostnad genom den naturliga differensen i röstdeltagandet, att
riksmandaten såsom ett instrument att befordra en starkare regeringsmakt snarast
verka i försvagande riktning därigenom att partiväsendets pulvrisering
ökas samt att det föreslagna listförfarandet eliminerar de hittillsvarande
fraktionsbeteckningarna, vilka tillkommit såsom ett av erfarenheten
förestavat medel att försona partierna och dessas beståndsdelar med de
förstorade valkretsarna. Oavsett alla övriga mera detaljerade anmärkningar
mot regeringsförslaget utgöra de nyssnämnda konstaterandena tillräckligt
vägande skäl for avböjandet av den Ekmanska skvättproportionalismen.
Många ha räknat som en särskild förtjänst, att rikskandidaturerna fått
träda i stället för 1928 års system med utskiftning av överskottsmandaten
på de län och länslistor, vilka stå i närmaste tur till utjämningsmandat.
På papperet och i den optimistiska teorien ha riksmandat tvivelsutan stora
relativa fördelar. Verkligheten kan dock ge ett annat utslag.
Erfarenheterna från de tyska riksmandaten, vilka vikts åt partiernas finansiärer eller
betjänte, bekräfta detta. Riksmandaten kunna missbrukas i
partiledningarnas regi. Visserligen torde partiledningarnas kvalitativa urval icke kunna
bli stort annat än urväljarnas — tillgången på personligheter är gunås
begränsad! Visserligen behöva rikskandidaterna icke vara mindre hederliga
än kretsrepresentanterna, Men man hyser dock en viss fruktan, att
partiledningarna många gånger komma att föredra dem, vilkas företeende för
urväljarna vid primärvalet skulle inge dessa olustkänslor. Sannolikt
riskerade man att på riksnomineringarna få inympat det camaraderie och det
»bästa-bror»-system, vilket gjort landstingens medelbara urval från
riks-och kvalitetssynpunkt så diskutabla. Måhända bör man icke enbart måla
i svart, men man bör å andra sidan icke uraktlåta att räkna med de
frestelser, vari riksmandaten kunna inleda partiernas ledargalleri, och på goda
grunder kan man därför våga den profetian, att rikskandidaterna icke
skulle tillföra riksdagen någon kvalitativ förstärkning. Alldeles oavsett
dessa rent psykologiska kalkyler förtjänar dessutom att fastslås, att
riksmandaten till Andra kammaren äro jämförelsevis obehövliga i vårt land,
där bostadsband saknas för Första kammaren och denna således kan tjäna
som upptagningsanstalt för de slagna storheterna. Kalkeringen på det
tyska enkammarmönstret är redan fördenskull skev.
Det har sagts, att regeringen skulle fästa det stora avseendet vid denna
proposition, att den i händelse av nederlag ämnade draga sina färde. När
frågan plötsligen fått dessa storpolitiska proportioner, kan detta omöjligen
bero på frågans egen betydelse utan anledningen måste sökas i de tillfälliga
frisinnade familjebekymren. Visserligen kan ingen hindra hr Ekman att
ställa sina ultimata och välja tidpunkt för sina uppbrottsorder, men folket
ute i landet skulle säkerligen gapa av förvåning, om justeringen av val-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
