Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Litteratur - Ny svensk skönlitteratur från Finland. Av Göran von Rettig - Hjalmar Dahl: Erik Åmarks oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 155
en av de fyra novellerna talar sitt särskilda språk om ett ärligt, skarpt
profilerat och framför allt manligt intellekt. Jag vet knappast någon
författarinna som så omedelbart mött med en nästan skrämmande utpräglad
maskulin stil, begreppssfär och tankevärld. Den första novellen, Ett nytt
liv, kastar läsaren några trappsteg ner från gatan mitt in i en fjärde
klassens finsk hamnkrog, dit den förfallne f. d. ryske prästen Sacharjev bärgat
de sista resterna av sitt elände och där han framsläpar sitt liv som
underkypare och driftkuku för berusade kroggäster; han är ett koncentrat av
mänsklig lastbarhet, ynkedom och lusighet. Blott vid vissa tillfällen lever
han upp: det är när några krogkunder bjuda honom ett glas för att höra
honom berätta historier. Då tändes gnistan i hans ögon och i hans hjärna,
fabuleringsglädjen kommer, det är ingen ände på svinerierna och de
drypande mustiga detaljerna, och man kan se för sig kretsen av lyssnande,
berusade trashankar med halvöppna munnar, halvt overkliga i den
tobakstjocka luften. Men framåt morgonen kryper Sacharjev ned bland
lumporna i sitt vindshörn och somnar vid lektyren av sina gamla nötta,
tummade volymer, Pascal, Amiel, Dante — det är hans andra människa.
I novellen Gideon Lundströms frimärken skildrar författarinnan en liten
anspråkslös bokhållare, vars tragedi är att ägandet, det ständigt pockande
begäret att äga fullt och helt, alltid viker undan och lämnar ett djupt
tomrum av otillfredsställdhet kvar — sak samma om det gäller ett med stora
uppoffringar förvärvat frimärke till hans samling eller den hustru han
trott sig ha hopplöst eftersträvat. När han sitter med frimärket i sin hand
«ller ligger vid sin hustrus sida, när målet synes nått, möter bara
besvikelse. Gideon Lundström är ingen patologisk typ — det är en djup,
allmänmänsklig pessimism i hans öde. Gripande i sin karaktär av uppgörelse
och i sin konkreta skildringskonst är också den sista berättelsen, Jöran och
Vår Herre. Huvudpersonen har i sin ungdom förfört en flicka och icke
vågat stå för följderna; hennes undergång och död ingriper omvälvande
i hans liv, som från den stunden blir en gigantisk och av alla oförstådd
kamp att förneka sig själv och gentemot andra försona sin skuld.
Hjalmar Dahl heter en författare, som med romanen Erik Åmarks
oro löftesrikt har påbörjat en skildring av Finlands öden under
innevarande sekel, sådana de återspeglas i officerssonens Erik Åmarks utveckling,
känslo- och tankeliv. Den föreliggande volymen går fram till världskrigets
utbrott, och då har Erik just gått igenom pubertetens besvär, de första
förälskelserna och ett par studentårs trevande oro. Man behövde nog icke
tveka om att boken handlar om självupplevda ting, även om
beskrivningarnas åskådlighet och mängden av säkert fångade detaljer ej skvallrade
därom. — Det är ingen händelse att författaren låtit unge Åmark fängslas
av Hjalmar Söderberg, ty denne har satt väsentliga spår i boken; man
känner Martin Birks och Tomas Webers anda sväva över skildringarna av
brytningsåren, och den dagdrivarindolens, som behärskar den unge
studenten, är även ganska Söderbergsk; men den är även psykologiskt motiverad
av de politiska förhållandena, som lade en tryckande och förlamande hand
över den finska ungdomens livsmod och initiativkraft.
Det är kapitalt felaktigt, att varje människa kan skriva en bra bok •—
den om sig själv. Hjalmar Dahl har i varje fall varit mäktig ett stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
