Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Reagera! Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 AXEL L. ROMDAHL
rationaliseras utan tvärtom helst bör präglas av
individuali-sering. Till dessa ting höra vår heminredning och vårt bohag,
som ej blott av hänsyn till vår smak men till våra praktiska
behov kräva en skiftande gestaltning. Om det icke är
möjligt, av ekonomiska skäl, att undvara den industriella teknikens
medverkan inom dessa områden, innebär detta dock icke, att
man för den skull skall förklara hantverket och hemslöjden i
akt såsom onödiga och otidsenliga.
Men vill man anses aktuell och effektiv bör man rycka på
axlarna åt dessa gammaldags produktionsformer. Att hålla på
hantverket betraktas som baksträveri, att tro på dess framtid
såsom romantisk dårskap. Det är svårt att förstå, varför man
på sina håll blir så upprörd över denna villfarelse. Den
tekniska utvecklingen kan väl ej hämmas och förlamas av att
hantverk och hemslöjd få sin chans, när det bär till. Industrien
lar nog ha hjälp av hantverket och kan säkert aldrig helt
undvara den hjälpen. Ur hantverket behöver industrien i vissa
fall rekrytera sig för att få fullgott manskap. Och det torde
vara ofrånkomligt, att handens verk är en mänsklig funktion,
ett medfött anlag och behov, liksom konsten är en nödvändig
livsyttring, oberoende av om den fyller ett praktiskt ändamål
eller icke.
De, som i våra dagar arbeta för hemslöjdens främjande, göra
det förvisso icke av sentimentala och poetiska skäl utan
emedan de veta, att den ger arbetsförtjänst åt många, för
vilka det lämpar sig att på detta sätt skaffa sovel till brödet.
Hemslöjden är misstänkt såsom bärare av gamla traditioner
ifråga om teknik, färger och former. Men att ha sitt fäste i
traditionen behöver ej innebära stillastående. Det nyskapande
man önskar, måste utgå från något, och det kan ej vara ett
fel, att svensk konstslöjd utgår från inhemska motiv, vilka äro
oss förtrogna och kännas som våra egna hellre än från
internationella modeformer. Att slå vakt om hantverket och
hemslöjden är mera positivt och framtidsfrämjande än att med
likgiltighet avvakta deras snara avsomnande.
Men det passar icke in i den tro på maskinen såsom den idol,
vilken ensam bör vårdas och tjänas, som blivit en populär
nutidsbekännelse. Vad som ej kan göras med maskin är
otidsenligt och därför förkastligt. Ornamentet, som ger liv och
själ åt materien, förklaras i akt, visserligen av samma arki-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
