Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Vår utrikes- och handelsledning under krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 DAGENS FRÅGOR
hela världen en ekonomisk kris utan motstycke i mannaminne. Krisen har
fått sitt kanske mest varaktiga uttryck i det faktiskt pågående
handelskriget, tecknat av protektionismens triumftåg, statssubventionen åt
näringslivet, dumpingexport, import- och valutaregleringar. Mer än vanligt ha
utrikes- och handelsdepartementen satts på prov; till dem rikta industrien
och jordbruket sina förväntansfulla blickar och på deras förmåga att
tillvarataga Sveriges intressen beror icke litet av vår ekonomiska välfärd.
Säkerligen ha många förut frågat sig, om hrr Ramel och Hansen
verkligen utgöra de bägge män på dessa bägge departementschefsposter, som
det exceptionella, tidsläget kräver.
Varför baron Ramel blivit hr Ekmans excellenskollega har redan från
regeringens tillkomst varit ett om icke alldeles gåtfullt så dock ett
gissningarnas problem. Till sina naturer synas de icke ha mycket gemensamt;
statsministern dystert allvarlig, grundlig, in i minsta detalj beräknande,
utrikesministern »smilirig», jämförelsevis föga fjättrad av kunskapens
tunga materie och nästan roande impulsiv, även när han på riksdagens
statsrådsbänk utrustats med skrivna lappar att replikera förmodade
angrepp. Måhända ansågs baron Ramel 1930 passabel för de mindre
uppgifter, som enligt hävd åvilat vår relativt stillsamma utrikespolitik, allra
helst sedan Sverige icke längre såsom ledamot av folkförbundsrådet
behöver intimare umgås ined »de fem stora» makterna. Även med de icke
överspända anspråk, som ett tåligt folk har på sina ministrar, torde dock
numera finnas en rätt allmänt utbredd undran, huruvida baron Ramel
under denna kris- och jäsningstid är rätter man att tjänstgöra som vår
andes stämma i världen. Därmed vare intet sagt om baron Ramels
kvalifikationer för de representativa uppgifterna i Arvfurstens palats under en
fredsäll och vilsam period för vårt utrikesdepartement. Icke heller vare
något sagt om baron Ramels redliga vilja att gagna fosterlandets och
fredens sak. Ställer man sig en smula undersam inför hans politiska
kapacitet, tycker man sig kunna hämta stöd härför i statsministerns eget sätt
att reagera mot sin främste medhjälpare. Vid flera tillfällen har man
kunnat spåra en tendens hos statsministern att hjälpsamt bespara
utrikesministern de parlamentariska vedermödorna. Sålunda var det frapperande,
alt exc. Ekman i egen person ombesörjde regeringens deltagande i
riksdagens nyligen hållna Tardieudebatt, trots- att denna rörde exc. Ramels
Geneveanföranden och trots att utrikesministern välbehållen efter
konferensens alla strapatser syntes på statsrådsbänken. Den skepsis, som
utrikesministern uppenbarligen lyckats väcka inom den egna regeringens led,
skulle dock kunna välvilligt tolkas soin ett kriterium på diplomatiskt
diaboliska egenskaper. Så länge emellertid den eventualiteten föreligger, att
baron Ramels begåvning ligger på ett annat fält än den parlamentariska
trätans och att han med besannande av devisen »ingen profet i sitt eget
fädernesland» kan göra ett starkare intryck utomlands än inomlands, vore
det emellertid orätt att lasta honom för statsministerns möjligen
förefintliga benägenhet att underskatta hans krafter. Så länge han i Geneve
omgavs med sju framskjutna politiker jämte hr Vougt, torde också ingen
misströstan behöva råda här hemma om Sveriges insats i
nedrustnings-arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
