Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Upproret i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 101
Men lugnet på Lappofronten var endast skenbart. Sedan general
Wallenius av högsta domstolen frikänts från allt ansvar i samband med den
Ståhlbergska skjutsningen och frigivits, inträdde han i Lappodelegationeri
som dess sekreterare. Verksamheten intensifierades nu, vad som förlorats
i anslutning tog man igen i programmets radikalisering och tonens höjande.
Då kommunisterna ej mera voro att räkna med började Lappomännen
framställa socialisternas kosmopolitism såsom en överhängande fara för
rikets bestånd. Slagordet blev snart: marxismens utrotande. Och utan
större svårigheter fann man att hela den existerande politiska ordningen
främjade marxismen samt att även den borde ändras. Fiende blev icke
blott socialismen, utan även den existerande demokratien. Vad man ämnade
sätta i stället framgick icke av de brandtal Kosola, Wallenius et consortes
producerade runt om i landet. Det allmänt politiska programmet hade
närmast en nationalsocialistisk karaktär, missnöje med det existerande,
löften om missförhållandenas avskaffande, ingen klarhet i huru detta skulle
ske. Yrkandena på förändringar i styrelsen åtföljdes av hot om
våldsamma åtgärder, ifall motstånd mot kraven restes. Det viskades även om
förberedelser till en statskupp, med hjälp av Lappoanhängare i
skyddskårerna skulle behövliga reformer i nödfall med våld genomdrivas och de
egna männen föras till makten. Allmänheten ställde sig likväl lugn till
hotet. Lappo var ej mera en folkrörelse som 1930, bakom proklamationer
och demonstrationer stodo nu blott huvudlösa desperados, ansåg man, män
som Wallenius eller de till tukthusstraff dömda Vuorimaa och Eerolainen,
som intet hade att förlora, eller f. d. folkledare, vilka lyckats uppagitera
mindre skaror av omdömeslös landsbygdsungdom. Att från höger få
understöd för en statskupp, när denna direkt skulle riktat sig mot det vita
Finlands store, erkände ledare Svinhufvud, ansågs fullkomligt otänkbart.
Det behövdes emellertid icke mycket för att den upparbetade stämningen
på Lappohåll skulle utlösa en aktion och Lappoanhängarna visa sig talrikare
och mera aktionskraftiga än man väntat. Som bekant stängde regeringen
sommaren 1930 alla de arbetarföreningshus, som innehades av kommunister.
.Redan efter några månader började man dock successivt tillåta deras
öppnande, om de övergått på garanterat socialdemokratiska organisationer.
Efter vederbörlig undersökning gav inrikesminister von Born tillstånd även
till öppnande av Lappo arbetarföreningshus. Men nu ingrepo Lappos
kärntrupper. Flera hundra uppretade bönder spikade igen huset och
förklarade att dess vidare öppnande icke skulle tillåtas. Exemplet smittade
snabbt, på flera tiotal platser i landet, bl. a, i det nu så ryktbara Mäntsälä,
spikades redan öppnade arbetarföreningshus igen, och i ett par fall utbröto
eldsvådor i arbetarföreningshusen, vilkas ursprung man ej lyckats utröna.
Regeringen, en samlingsregering med representanter för alla borgerliga
partier, tog strängt itu med oordningarna och erhöll häri riksdagens stöd.
Samlingspartiet, den finska högern, som varit Lappovänlig och ej kunde
förmå sig att bryta med Lappos nya kurs, ställde sig, fastän representerat
i regeringen, i opposition, när det gällde de mot våldsdåden vidtagna
åtgärderna och inledde snart en kampanj mot inrikesministern von Born, på
vilken ordningens upprätthållande i landet ankom. Landshövdingen i
Nylands län, general Jalander, hade även genom kraftåtgärder mot orosmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
