Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Gustav Adolf och Livland. Av Ragnar Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ADOLF OCH LIVLAND 87
skolväsendet utgingo i föreskriven ordning. Andra instans blev
de s. k. slottsrätterna, domstolar som på ett tidigt stadium av
erövringen uppkommit i intim anslutning till provinsens
kamerala förvaltning. Skytte ville härmed skapa en motsvarighet
till lagmansrätterna i Sverige. Som högsta instans inrättades
hovrätten i Dorpat. Denna organiserades på samma sätt som
de svenska hovrätterna. Med utomordentlig omsorg valde
Skytte hovrättsassessorer endast bland sådana personer, som
kuride förmodas komma att helt ansluta sig till hans
uppfattning om hovrättens uppgift. Denna var nämligen att genom
sträng kontroll, icke blott över den nyorganiserade
rättskipningen utan framför allt över den domsrätt, som vid lägre
instanser utövades av rådet i Eiga och Eeval och av det estländska
ridderskapet, korrigera rättssedvänjorna i landet och vänja
detta vid svensk rätt. Striden blev het, ty Skytte prövade alla
medel att genomdriva sin avsikt. I Riga och Reval
mobiliserade han det sociala missnöjet mot rådsväldet. I Riga sökte
han bryta sönder stadens egendomliga handelsordning för att
krossa rådsaristokratiens makt. Det estländska ridderskapet
skildrade Skytte för konungen i de mörkaste färger, och
liv-ländarnas oduglighet och opålitlighet var nära nog ett stående
tema, som i spetsigt ironiska vändningar varierades i hans
skrivelser. Striden koncentrerades i en kraftmätning mellan
Skytte och rådet i Riga. Avgörandet hänsköts slutligen till
konungen. Denne tvekade att fatta ett definitivt beslut. Han
visade hän på de positiva sidorna av nydaningen, men inför
rådets energiska motstånd mot denna, gav han slutligen vika
och tillät 1632, att vad från stadsdomstolarna i Riga liksom
tidigare finge hänskjutas till hovrätten i Stockholm och ej
nödvändigt måste ställas till den livländska hovrätten. Härmed
var det principiella avgörandet fallet, och Skyttes reformplan
hade slagits i spillror. Vad som förmått konungen till hans
ståndpunktstagande är ovisst. Sannolikt ville han undvika en
uppslitande inre kamp i Livland och Estland, samtidigt som
alla krafter måste tagas i anspråk för Sveriges deltagande i
striden mot katolicismen. Trött och förbittrad uppgav Skytte
kort efter konungens död striden mot den av honom avskydda
gamla ordningen och återvände till Sverige.
Liksom i Estland lyckades det ej att i Livland fullständigt
besegra korporationerna. Den nya statsmakten förmådde dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
