Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Gustav Adolf och Livland. Av Ragnar Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 RAGNAR LILJEDAHL
eller till stora delar förödda och deras stadsstyrelse sköttes mera
efter lägligheten än i enlighet med föreskrivna former. Det
livländska ridderskap, som mötte konungen i Eiga på hösten
1621 var sorgligt derangerat. Korporationsandan fanns dock
okuvad kvar och tog sig uttryck i krav på harrisk-wirisk rätt.
Konungen sköt frågan härom på framtiden. Han hade ingen
tanke att avstå från sin rättsvårdande uppgift. Mer -än
någonsin var det nödvändigt att från grunden bygga upp lag och
rättskipning efter den desorganisation Karl IX:s ingripande
i de livländska partistriderna och det följande mångåriga
kriget hade vållat. Allt eftersom den svenska erövringen av
Livland skred fram, indrogs alltså all jord till kronan och
återlämnades till tidigare innehavare blott om dessa vid av konungen
tillsatt domstol voro i stånd att bevisa sin rätt till jorden.
Frågan om förfoganderätten över godsen uppsköts till dess en
allmän revision av de livländska godsprivilegierna kunde
företagas. De förläningar, som tidigare innehafts av litauer och
polacker, ungefär hälften av all landets jord, gåvos nu till
medlemmar av svenska högadeln, vilka inlagt förtjänster vid
Livlands erövring och förvaltning, och vilka konungen tänkte
sig som en kärna i det nya livländska samhället. Till deras
uppgifter hörde koloniseringen och uppodlingen av de stora
ödemarker, till vilka krigets härjningar givit upphov. Över
provinsens bondejord och böndernas utlagor till
godsinnehavarna upplades jordeböcker eller som de i Livland kallades
revisionsböcker. Därigenom att dessa gjordes till underlag för
den svenska beskattningen av landet blevo de normerande för
böndernas utskylder och därmed drevs för första gången en kil
mellan bönderna och deras herrar, vilkas makt över sina
underlydande fick en bestämd gräns. Någon domsrätt över bönderna
utövade godsinnehavarna i Livland aldrig med svenska
kronans medgivande. Allt ifrån provinsens erövring var
rättskipningen i alla instanser utanför städerna en statlig
angelägenhet, om den än först genom Skyttes reformer fick fasta former.
Att dessa nyheter kunde genomföras utan att någon opposition
spordes vittnar om, hur upplöst det gamla samhället var. Där
detta såsom i Riga bestod orubbat blev sammanstötningen med
den svenska statsmakten våldsam. Gustav Adolf var fullt
medveten om nödvändigheten att med största varsamhet infoga
denna stad i det svenska väldet. Han stadfäste därför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
