Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Gustav Adolf och Livland. Av Ragnar Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ADOLF OCH LIVLAND Ii
Kiga, Reval och Dorpat strandade till följd av en inre rivalitet,
som de hotande faror, vilka det utsatta läget medförde, blott
nödtorftigt förmådde övervinna. Uppkomsten av fast
sammanslutna, på likartat sätt privilegierade ridderskap ökade
splittringen. Den dualistiska ständerstaten fick i Livland en sällsynt
tillspetsad utprägling, därigenom att ridderskapen i alldeles
särskild grad kände sig som landets representanter mot
ordenshierarkien, vid vilkens rekrytering livländska element voro
principiellt uteslutna, och mot biskoparna, som stodo i beroende
av den katolska kyrkans vitt omspännande, till Livlands
intressen ofta föga hänsynstagande syften. I de båda nordligaste
provinserna, Harrien och Wierland, hade ridderskapen redan
under 1200-talet, då Danmark i dessa områden ännu var
statstankens svaga representant, tillkämpat sig en i hög grad
oberoende ställning, som blev det eftersträvade och slutligen även
uppnådda målet för den kamp mot statsmaktens företrädare,
som fyller Livlands inre historia under slutet av medeltiden.
Ridderskapens fasta organisation var även en ofrånkomlig följd
av förhållandet, att kolonisationen blott givit det livländska
samhället ett tunt ytskikt av tyskar. Under detta fanns den
stora massan av kuvade ester, liver och letter, vilka med dovt,
stundom våldsamt utbrytande missnöje betraktade sina herrar.
Kärnan i de privilegier, som ridderskapen tillkämpat sig,
var ökad förfoganderätt över godsen. Vid dessa bundos
bönderna med allt strängare utformad ofrihet, dels som ett
uttryck för behovet av ständig tillgång på arbetskraft dels på
grund av nödvändigheten att hava obegränsad kontroll över
föga pålitliga underlydande. Samma behov av tillgång på
arbetskraft förde städerna till en rakt motsatt politik mot
ridderskapen. »Stadsluften gjorde fri»; enligt städernas privilegier
kunde bönder, som genom flykt undandragit sig ofriheten, ej
återfordras SLV sina herrar, sedan de ett eller annat år vistats
i staden. Stora delar av städernas befolkning, framför allt
tjänsteklassen och hantverkarna, rekryterades således av icke
tyska folkslag, vilket nödgade till ett strängt aristokratiskt
rådsregemente, som var väl medvetet om missnöjet bland
stadsbefolkningens djupa lager och med ängslan motsåg möjligheten,
att de revolutionära strömningarna bland borgerskapen i de
nordtyska städerna skulle sprida sig till Livland.
Ännu vid mitten av 1500-talet existerade den livländska or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
