Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Statstanke och kyrklig självstyrelse. Av Erik Schalling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSTANKE OCH KYRKLIG SJÄLVSTYRELSE 71
rikespolitik i allmänhet ej utmärker sig för någon högre etisk
halt, så synes den i varje fall i Sverige i stort sett
karakteriseras av en utpräglad anständighetskänsla. Detta är fallet inom
både höger och vänster. Man reagerar instinktivt mot
förgri-pelse mot kyrkan och även mot kyrkliga förmögenhetsobjekt.
Och denna känsla är djupt rotad. Av enahanda art är den
respekt för formell rätt, t. ex. även mot stiftelser som överlevat
sitt ändamål, vilken fortfarande gör sig gällande. Är
privat-rättsligt sett prästlönejorden, såsom kammarkollegiet gjort
gällande i yttranden såväl över 1929 som 1931 års förslag, till större
delen stiftelseegendom, så frånryckes den ej ntan radikala
politiska omstörtningar sitt ändamål. Mot revolutionära välvningar
erbjuda pastoraten säkerligen ej bättre säkerhet än staten. Att
de kyrkliga myndigheterna skulle göra det, lär ingen
ifrågasätta. Deras huvuduppgifter kunna i ett protestantiskt land
aldrig vara maktfrågor. Men pastoratsförvaltningen utsätter
egendomen för en fara, som i statens hand ej existerar, det
gradvisa uppsugandet av substansen i form av vanskötsel i
följd av bristande kompetens — så torde i stort sett vara fallet
med skogsvård och skogsförsäljningspolitik samt
ekonomiförvaltning överhuvud — eller nedpressande av avkastningen till
gagn för enskild profit. Såsom belysande för denna fara må
erinras att, enligt en vid länsstyrelsens i Stockholm utlåtande
över 1931 års förslag fogad undersökning, av för hela länet
uppsamlade, för nybyggnad avsedda årsbeloppsmedel vid
prästlönefastigheter, församlingarna blott kunnat redovisa
ungefär hälften. Detta ger intet högt betyg åt kyrkoråden
såsom förvaltningsorgan. Flera länsstyrelser ge härutinnan
uttryck åt samma uppfattning som länsstyrelsen i Stockholm.
En successiv »sekularisering» av kyrklig egendom på angivna,
mindre iögonfallande sätt kan måhända hejdas genom en
effektiv men i så fall också dyrbar kontroll, dyrbarare än som står
i proportion till varje förvaltningsenhets värde i och för sig,
men en rationell omläggning av ett sådant irrationellt
förvaltningssystem kan resultera i ett annat slag av konfiskation än
den statliga, en kommunalisering, till en början i form
av kyrkoförsamlingens av förvaltningstekniska skäl företagna
förening med den borgerliga kommunen. Denna fara synes icke
hava uppmärksammats inom någon större krets.
Så till vida erbjuder alltid staten en bättre garanti för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
