Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Ärftlighetsforskning och rashygien. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRFTLIGHETSFORSKNING OCH RASHYGIEN 59
mänsklighet eller eugeniken i detta ords egentliga betydelse.
Det var ju gamle Galtons hopp, att vetenskapen sålunda skulle
tagas i det mänskliga framåtskridandets tjänst, och detta hopp
har delats av många hans efterföljare; i det hoppet ha
faktiskt de rasbiologiska instituten i olika länder inrättats ’och
bekostats. Frågan är nu, vad positivt, som genom dessa
institutioner har uträttats. Ett otvivelaktigt högst värdefullt resultat
är fastställandet av de allmänna ärftlighetslagarnas
tillämplighet på människan, och varje nytt detaljområde, som i detta
syfte erövras, lägger givetvis nya värden till de redan vunna.
Att den kännedom, som sålunda vunnits om åtskilliga
sjukdomsanlags ärftlighet, bör kunna vara till gagn vid sjukdomarnas
bekämpande, inses utan vidare. Vida kinkigare blir problemet
att med eugenikens hjälp skapa något positivt gott, skapa ett
bättre människosläkte. Detta främst på grund av de många
irrationella faktorer, som behärska släktet, som äro outredda
och även om de kunde utredas, äro omöjliga att bringa ordning
uti. Äktenskapsvalet, det viktigaste villkoret för daningen av
kommande släktled, äger nu en gång för alla inte rum efter
vetenskapliga grundsatser, och livet bleve sannerligen inte glatt
att leva, om sådana skulle kunna påtrugas människorna. En
tröst för alla, som ängsla sig häröver, kan då ligga i von
Hof-stens uttalande att »om en population med given anlags typisk
sammansättning överlämnas till fortplantning genom fria och
tillfälliga parningar» så bibehåller populationen sin
sammansättning. Enligt denna grundsats blir ett folk, som lämnas att
fritt föröka sig självt, åtminstone inte sämre i rasbiologiskt
hänseende, och då kan man ju lämna förbättringen åt
mänsklighetens ideella makter, utan vilkas medverkan i alla fall
verkligheten bleve olidlig att genomleva. Emellertid vilar den
nämnda fasta sammansättningen hos populationen på
förutsättningen, att inga nya element blandas i densamma. Och härmed
komma vi över till ett av den moderna eugenikens
favoritproblem, rasblandningsfrågan.
Som bekant äro alla västerländska kulturfolk mer eller
mindre rasblandade på grund av äldre tiders stora
folkförskjutningar, att icke tala om de blandningar, som beröringen
mellan dessa och olika »färgade» raser på vissa håll framkallat.
På vilka tecken de särskilda vita raserna skola igenkännas, är
emellertid ett kinkigt kapitel, och åsikterna i den frågan ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
