Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Ärftlighetsforskning och rashygien. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRFTLIGHETSFORSKNING OCH RASHYGIEN 57
andra fall undersökts. Likaså dispositionen för en mängd inre
sjukdomar, varvid givetvis endast sådana kunna vara av
intresse, som angripa blott vissa individer, medan andra, t. ex.
mässlingen, som hemsöka alla lika, inte äro ägnade för
ärftlig-hetsstudier. Även med avseende å sinnessjukdomar är den
ärftliga dispositionen åtminstone fastslagen: särskilt är detta fallet
med den manisk-depressiva sinnessjukdomen, vars
ärftlighets-gång är dominant, medan den andra stora typen för
sinnessjukdom, dementia praecox, är för allmän för att säkert kunna
följas, ehuru den ansetts vila på recessiva faktorer.
Detta leder oss över till frågan om människans
själsegenskaper och deras anlag. Detta område är otvivelaktigt
ärftlig-hetslärans intressantaste men även svåraste kapitel; mycket
arbete har nedlagts därpå, men tyvärr också mycket i ren
få-vitsko. Att själsegenskaperna vila på ärftliga anlag, därpå
tvivlar väl ingen; de tider äro längesedan gångna, då man
trodde, att hos varje människa genom tjänlig övning skulle
kunna uppdrivas vilka intellektuella färdigheter som helst. Och
för vissa mer utpräglade anlag, särskilt att nämna
musikbegåvning, är ärftligheten lätt att konstatera. Men svårigheten
ligger här i något, som bra många arftlighetsforskare tyckas vara
blinda för: det nämligen, att de mänskliga själsegenskaperna
äro så ytterst svåra att fixera och definiera. Och detta gäller
nu inte bara den själsegenskap, som alla ville ha och därför
otaliga grubblat över, nämligen det s. k. snillet, utan även i
själva verket de enklaste utslag av mänsklig själsverksamhet.
När härtill kommer, att många av de ärftlighetsforskare, som
givit sig in på detta område, fullkomligt saknat varje skolning
på det psykologiska området, så kan man lätt inse, vilken
villervalla här måste råda. Och detta tyvärr inte bara inom den
äldre, med statistiska metoder arbetande skolan, ehuru
visserligen här fantasterierna skenade över alla gränser, då t. ex.
gamle Galton spekulerade över harmonien inom äktenskapet
och huruvida elaka män och ondsinta kvinnor kände sig dragna
till varandra eller omvänt. Men det saknas icke exempel på,
att även moderna forskare sökt utröna ärftligheten hos lika
obestämda och obestämbara själsegenskaper. Att en så
skarpsynt och kritisk forskare som von Hofsten inte hemfallit åt
slika drömmerier, säger sig självt. Tvärtom varnar han
uttryckligen för dylika slutsatser, framhållande den stora svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
