Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Dagens frågor - Officersförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 DAGENS FRÅGOR
militära personalorganisationerna och centrala
statstjänstemannasamman-slutningarna tillvarataga officerarnas gemensamma intressen.
Tiden rider i sanning fort i våra dagar! Vern hade väl för blott ett
decennium sedan ens kunnat drömma orn, att även landets officerskår skulle
finna med sin egen och förs vars väsendets fördel förenligt att följa den av
alla andra medborgargrupper för länge sedan beträdda sammanslutningens
väg? Uppfattningen om officerskåren såsom någon sorts privilegierad
tjänstemannakår var i själva verket — och trots allt tal om vårt
demokratiska försvar — så fast rotad inom skilda befolkningslager i vårt land, att
redan det första ryktet om den nu vidtagna åtgärden kom en del oro åstad
— betecknande nog även inom vissa officerskretsar. Numera torde väl
orosmolnet hava skingrats, sedan den första förvåningen hunnit lägga sig.
Vad var det då, som framkallade dessa betänkligheter? Granskar man
de principiella erinringar, som framfördes, finner man att de bottna i
föreställningen, att en sammanslutning av detta slag skulle på något sätt strida
mot officerskårens hart när som axiomatisk omtalade lojalitet. Denna
uppfattning i sin tur är nära besläktad med tron på att officerskåren skulle
intaga något slags särställning inom det samhälle, i vilket såväl den som
försvars väsendet i sin helhet är satt att verka. I grunden innebär detta
ingenting annat än att f Or krigsmaktens personal, med dess känsla för
krigslydnadens imperatoriska krav, det direkta förhållandet till statsmakten
stått som något så påtagligt, att tanken på att förhandla med samma
statsmakt på den organiserade sammanslutningens väg legat mera fjärran för
den än för andra kategorier av statstjänare. Om alltså detta tänkesätt
förtjänar att bedömas på ett helt annat sätt än med det enfaldiga glåpordet
»kastanda», så är det dock i våra dagar både missvisande och ur
riksförsvarets synpunkt rent av till skada, Skall försvaret och vad därmed
sammanhänger ha någon utsikt att bli omfattat med förtroende av folkets breda
lager — och detta är ur alla synpunkter sett nödvändigt — då måste
officerskåren undvika all isolering. Såsom ett medel för den att träda i
närmare kontakt med andra grupper av statstjänstemän har den nya
sammanslutningen en uppgift att fylla i detta syfte och kan — hur paradoxalt
det än vid första anblicken kan förefalla — så till vida tjäna att motverka
talet om officerskårens kastanda, Detta är dock blott den ena sidan av
saken. Den andra, kanske lika viktiga, är den, som antydes av
programpunkten om samarbete med andra personalsammanslutningar inom
krigsmakten, nämligen underofficerarnas och underbefälets. Ett dylikt
samarbete kan endast vara ägnat att höja andan inom försvarsväsendet och
därmed stärka dess ställning utåt och inåt.
Till de mera principiella betänkligheterna mot sammanslutningen kom
väl på sina håll också en viss ängslan för hur saken skulle komma att
upptagas i politiska kretsar och i pressen. Mycket riktigt visade sig också
herr Engbergs organ genast färdigt att utmåla officersförbundet som en
statsfientlig militärjunta, ruvande på de landsfarligaste förehavanden. Men
dessa blott för sin upphovsman karakteristiska utgjutelser funno
naturligtvis intet gensvar bland förnuftigt folk i något läger; fastmera deklarerades
i flertalet ledande pressorgan av olika färger en sympatisk hållning till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
