Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Dagens frågor - Parlament som fredsförhindrare - Den penningpolitiska diskussionen. Av —gh—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 43
land, att bevarandet av de parlamentariska förutsättningarna för hans
riksdiktatur på det intimaste sammanhänger med utgången av vårens val
till preussiska lantdagen. Även här framskymta alltså parlamentariska
omedgörlighetstendenser som hinder för en ekonomisk fredsuppgörelse i
sakligt lugn och strävan till relativt samförstånd. Detsamma gäller för
övrigt även Amerikas ställning till frågan om de allierades krigsskulder.
Hoover och hans närmaste förtroendemän vilja, efter allt att döma,
fullfölja den politik presidentens moratoriebudskap inledde. Men hans händer
förlamas av motståndet från kongressens senat och representanthus. Där
vägrar man resolut att öppna ögonen för det självklara sambandet mellan
tyska krigsskadeståndet och de allierades krigsskulder till Förenta Staterna.
Folkrepresentanter från Vilda västern söka åt sig inhösta personlig
popularitet genom egenrättfärdiga förklaringar om det moraliskt oberättigade
i att släppa efter på penningfordringar från forna vapenbröder, vilka
råkat i skuld för betalning av inköp i Amerika av krigsförnödenheter i det
krig, vilket även var Förenta Staternas. Nog kan, yttrade nyligen en av
dem offentligt, England på utsatt tid betala vad det är skyldigt, England,
som har så stora dyrbarheter hopade i sina museer! Var det för att trygga
detta slags grötmyndiga democracy blomman av Englands och dominions’
ungdom offrade sitt blod på världskrigets slagfält? Och ha senatens och
representanthusets koryféer ej minsta aning om, att Amerikas finansiella
och militära bidrag till åstadkommandet av världskrigets resultat har sin
indirekta andel i tillkomsten av det ekonomiska världsläge, vars
påkänningar börjat förnimmas även i Förenta Staterna f
Exemplen skulle kunna mångfaldigas på den sats dessa rader avsett att
belysa, nämligen att flera parlament i dessa dystra dagar av »krig i
fred» framstå som f r e d s f or h i n d r a r e, d. v. s. som indirekta
för-hindrare av det fredliga samförstånd mellan folken, varav både europeisk
och amerikansk kultur just nu äro i trängande behov.
Den penningpolitiska
diskussionen.
Den penningpolitiska diskussionen i dagspressen
har under senare tid märkbart avmattats. Man
måste’hoppas, att detta icke utgör ett symtom på minskat intresse för det
problem, vilket betecknats som dagens viktigaste politiska fråga. En
välvillig tolkning av dagspressens passivitet, vilken senast manifesterats
genom att endast en huvudstadstidning funnit anledning att publicera lydelsen
av finansministerns penningpolitiska programförklaring i
statsverkspropositionen, är att frågeställningen vid detta laget klarnat. Ty att den klarnat
kan ingen förneka, och förtjänsten härav tillkommer främst de ledande
nationalekonomerna, trots allt som sagts om deras oförmåga att enas.
Närmast kan man hänvisa till de diskussionsinlägg, som gjorts i bokform
av professorerna Heckscher och Myrdal samt på Stockholms-Tidningens
ledaravdelning av professor Ohlin. Litteraturen i frågan är ju för övrigt
efter svenska förhållanden redan mycket omfattande. Vid sidan av
nyssnämnda inlägg förtjänar främst den översikt att nämnas, vilken publicerats
av lektor Wigforss. Till en redogörelse för de olika författarnas
framställningar saknas i detta sammanhang både möjligheter och anledning. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
