Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Litteratur - Svensk prosakonst 1931. Av Elof Ehnmark - Agnes v. Krusenstjerna: Höstens skuggor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 35
tydlig detalj men den väcker en skepticism, som gör, att man upptäcker en
del andra tvivelaktiga ting i hennes norrlandsskildring, vilken nog mest
verkar sensationell turist journalistik, och detta gör, att den oinvigde inte
heller vågar helt lita på hennes bild av Lund. Ingeborg Björklund är
emellertid beläst, åtminstone i filosofiska fakultetens studiehandbok, och hennes
studentskor, som äro fyllda av nietzscheanska storm- och
överlägsenhetskänslor, sluka filosofemer, tankesystem och moderna idéer med storartad
bravur. De manliga kamraterna äro skildrade i mörkare färger. Från den
spleenfyllde överliggaren-förföraren till den luetiske teologen bilda de en
effektfull bakgrund för den kvinnliga friskaran, vilken endast vid sidan
om trägna studier har användning för dem i och för förverkligandet av
även erotisk frigjordhet. Vad som säkert inte ligger väl till för Ingeborg
Björklund är skildringen av det mera traditionella studentlivet, t. ex. sista
aprilfirandet. En författare behöver ingalunda nödvändigtvis ha sinne för
humor eller komik, inte ens när det gäller studentliv, men det skadar inte
med litet kännedom om sin begränsning. Det förekommer i Månen över
Lund en i och för sig alldeles onödig innehållsredogörelse för det berömda
spexet Uarda, men något mera träaktigt tråkigt får man sannerligen leta
efter; författarinnan är faktiskt i färd med att ofrivilligt alldeles förstöra
det utomordentliga spexets goda namn och rykte. Men Månen över Lund
har också sina oavvisliga förtjänster. I det väsentliga ha de kvinnliga
kamraterna skildrats med säker hand och säkert öga och det dagliga livet i
deras studenthem förefaller taget alldeles på kornet, inte minst när det
gäller den litet instängda, av småsinne och skvaller inpyrda atmosfär, som
där gör sig gällande. Man fängslas också av den värme, varmed Ingeborg
Björklund skildrar sin unga hjältinna, utan att hon fördenskull behandlar
henne alltför ömsint, och av det sociala patos, som ligger bakom hela
romanen. Att själva händelseförloppet saknar fasthet och stringens, kan ha
sin förklaring därav, att romanen endast är ett mellanled i ett större helt.
Det vore orättvist att jämföra Ingeborg Björklunds trilogi-del med
Agnes von Krusenstjernas Höstens Skuggor, även den en kvinno- •
roman och en del av ett större helt, Fröknarna von Pahlen. Agnes
von Krusenstjerna är säkerligen att betrakta som en läromästare för den
unga generationen av kvinnliga författare. Hennes Tony-serie var på sätt
och vis epokbildande. Även Fröknarna von Pahlen är en studie i kvinnligt
själsliv med huvudvikten lagd på det erotiska området. Huvudpersonen i
Höstens Skuggor är Petra von Pahlen, den icke längre alldeles unga
härskarinnan på Eka herrgård. Hennes ungdoms kärleksupplevelse, som aldrig
blev helt verklighet, lever ännu, halvt omedvetet, som en dröm i hennes
innersta, men hon känner också, att hennes liv inte fullt och helt är ett liv
bara med den drömmen. Händelserna foga det så, att hon upptäcker den
dragningskraft, som hennes arrendator utövar på henne. Han är en
hedervärd och duktig karl, olyckligt gift med Adéle, en skrämmande, erotomant
patologisk varelse, skildrad med nästan hemsk realism — den onda
sintram-gestalten i denna herrgårdsroman. Med säker psykologisk insikt och väl
beräknad konst har författarinnan skildrat, hur Petra och arrendatorn
alltmer närma sig varandra. I den avgörande stunden sviker emellertid Petras
mod, hon är minst av allt någon Fröken Julie, och då den sjukligt miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
