Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Litteratur - Svensk prosakonst 1931. Av Elof Ehnmark - Py Sörman: Aloë - W. Hammenhög: Pettersson & Bendel - Olle Hedberg: Skära, skära havre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 33
tillfälle att skåda världen, sådan den är eller åtminstone sådan Py Sörman
finner den vara, och vidare kommer i tillfälle att resonera med andra döda.
Vid det sammanträffande med bl. a. Cervantes och Heine, som förekommer,
borde den eventuellt icke historiskt orienterade läsaren, för missförstånds
förebyggande, erhålla upplysning om att den förre var en stor humorist och
den senare en verkligt kvick karl; som Py Sörman framställer dem, ha
nämligen deras skuggor i hög grad deklasserat. Synbarligen är romanen
anlagd som en sorts samhällssatir, men eftersom den som sådan inte kan
betraktas som lyckad, torde den endast ha intresse inom spiritistiska kretsar.
En föregående romanpristävlan hade fäst uppmärksamheten på en
debutant vid namn W. Hammenhög. Denne lovande författare har inte vilat
på sin lager utan på ett år fullbordat en ny, diger roman, Pettersson
& B e n d e 1. Den handlar om en svensk sjåare och en hemlös polack, vilka
träffas under en presenning i Stadsgården, slå sig samman och börja som
kompanjoner göra affärer av mer eller mindre tvetydigt slag. Pettersson
stannar slutligen vid den svenske direktörens hedervärda och socialt
tillfredsställande post, under det Bendel fortsätter mot storfinansens
svindlande höjder. Det är i första rummet Pettersson, som romanen handlar om.
Liksom debutromanens hjälte är han en stor och slarvig kvinnotjusare,
vilken kommer i farligt grannskap av sol- och vårmanstypen. Han är
emellertid trots allt en mycket svensk typ, bra sedd och bra genomförd, men
han har blivit alltför omhuldad av författaren, vilken slösat sitt överseende
på honom mer än det varit honom nyttigt. Det gäller särskilt hans allra
sista och som det förefaller definitiva kärlekshistoria, vilken har en inte odelat
angenäm smak av kolportageromanens ingredienser över sig. Allra bäst äro
ett par bipersoner, den stockholmske gatuhandlaren, filosofen och filuren
Nilsson samt framför allt springflickan Elsa med sin söderslang, sitt
smittsamma humör och sina gåpåartag, en verkligt uppfriskande och på kornet
tagen typ, som dock tyvärr mot slutet är på väg att omstöpas i den
amerikanska filmens form av »ljuv» kvinnotyp. Med sin mera gammalmodiga,
ibland naiva berättarstil har Hammenhög emellertid gjort en mycket
underhållande roman, fylld av upplevelser, äventyr och händelser i aldrig sinande
mängd. Han har skickligt undvikit alla döda punkter och håller ständigt
intresset uppe. Någon större psykolog är han inte men han äger både
fabuleringskonst och stil. Kanske den digra boken kommit till litet väl
hastigt; man har åtminstone vid läsningen det intrycket, att Hammenhög
kan åstadkomma ännu bättre böcker.
Något tidigare än Hammenhög debuterade Olle Hedberg, som även han
under året fått ut sin andra roman. Den heter Skära, skära havre
och har nästan väckt en viss sensation, enär den vågat framträda utan att
bidraga med någon av de numera obligatoriska erotiska aktstudierna i
närbild. Handlingen rör sig inom Stockholms studentkretsar men romanen är
inte egentligen någon högskoleroman. Intresset knyter sig helt till de båda
oskilj aktliga vännerna Kim och Hinke. Den förre är en förmögen
borgar-son — familjen och familjelivet äro alldeles utmärkt skildrade — den
senare en bohemtyp av mera lidelsefullt och obalanserat slag. Romanen
skildrar, hur denna vänskap brister sönder, då Kim blir förälskad i en
studentska och förlovar sig med henne. Hinke kan inte lida att bli satt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
