Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Modern konservatism. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 GUNNAR HECKSCHER
blanda ihop den konservativa åskådningen med den
fascistiska eller nationalsocialistiska, trots att denna kanske står
mera fjärran än någon annan från vad som ursprungligen
inenades och väl ännu menas med konservatism (varmed
ingalunda skall förnekas, att ett i huvudsak konservativt parti
under vissa omständigheter kan ha lika stor anledning att
praktiskt politiskt samverka med fascister som liberala eller
folkfrisinnade att på liknande sätt liera sig med
socialdemokrater eller t. o. m. kommunister). Material för en sådan
jämförelse saknas icke: den fascistiska litteraturen har på senare tid
blivit rätt omfattande. (Härvidlag bör i förbigående påpekas,
att fascismen i »De politiska åskådningarna» blivit sällsynt
styvmoderligt behandlad. Medan alla andra riktningar
skildrats av sakkunniga anhängare, har denna i stället utlämnats
åt en halvliberal folkhögskolerektor med rent filosofisk
utbildning. Det riktigaste hade väl varit att anlita den ideella
fascismens ende skrivkunnige representant i Sverige, fil. kand. Per
Engdahl, men även om det varit nödvändigt att välja bland
meningsmotståndare, torde docenten Herbert Tingsten ha
kunnat åstadkomma betydligt mera än den färglösa .och delvis
missvisande citatsamling, som blivit den enda frukten av d:r
Alf Ahlbergs mödor vid detta tillfälle.)
Från den fascistiska åskådningen skiljer sig väl den
konservativa främst därigenom, att den vill hävda ett objektivt
giltigt ändamål för statens verksamhet, vare sig man sedan vill
kalla detta ändamål rättsordning, samhällsnytta eller något
annat; genom att den tillerkänner individen ett visst
självständigt existensberättigande, rentav på sätt och vis utrustar
honom med rättigheter och anspråk gentemot staten, och icke
betraktar honom enbart såsom medlem av en kollektiv enhet;
genom sitt krav på kontinuitet i statslivets former och sin
motsatsställning till revolutionära rörelser av alla slag; genom att
den accepterat demokratien både såsom den för tillfället minst
olyckliga formen för statens styrelse och — i motsats till
fascismens samhälleliga hierarki — såsom grundval för de
ickestatliga förhållandena inom samhället, med andra ord både den
politiska och den sociala demokratien, ehuru visserligen utan
att fördenskull godkänna några abstrakta krav på fullkomlig
jämlikhet människor emellan; genom att den är teoretiskt och
praktiskt krigsfientlig, d. v. s. anser krigiska konflikter
staterna emellan böra såvitt möjligt med alla medel förekommas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
