Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Dagens frågor - Riksdagens arbetsformer. Av G. A. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 407
ningen. Som nykterhetsfrågan har en förunderlig förmåga att absorbera
intresse och fräta omkring sig på andras bekostnad, hade det kanske, ej
minst med hänsyn till utskottets rekrytering, varit välbetänkt, om denna
lagstiftning ej längre sammankopplats med de i sig själva tillräckligt
betydelsefulla och svårbemästrade bevillningsf rågorna.
Några mera omvälvande reformer ifråga om budgetbehandlingen har
tydligen kommittén ej vågat sig på. Men för att, trots allt, skapa garantier
för att någorlunda enhetlighet i denna uppnås, har kommittén föreslagit
formliga grundlagsstadganden om samråd mellan främst stats- och
bevillningsutskotten. Ett dylikt samarbete mellan dessa utskott är ju ingen,
direkt nyhet, men det är icke dess mindre synnerligen lämpligt, att tvingande
föreskrifter härför införas — till den kraft och verkan det nu hava kan.
På ett annat område har kommittén däremot lancerat en verklig, tämligen
ingripande nyhet. Den har nämligen föreslagit ett särskilt utrikesutskott,
som skall övertaga dels de utrikespolitiska frågor, som sedan 1921 tillhört
konstitutionsutskottets beredande uppgift, dels de motioner i
utrikesange-lägenheter, som nu gå till tillfälligt utskott. Däremot är det tydligen
kommitténs mening, att handelstraktater och dylikt händanefter som hittills
skola beredas av bevillningsutskottet.
Det kan vara skäl att påpeka, att detta utskott alltså ej alls inkräktar
på utrikesnämndens befogenheter. Denna utgöres ju av kamrarnas
förtroendemän, med vilka Kungl. Maj:t har att rådgöra om de mått och steg,
som utrikesförvaltningen har att vidtaga. Man skulle kunna säga, att
ut-rikesnämnden är utrikesförvaltningens »parlamentariska åt erfor säkring» på
samma sätt som »fullmäktigeinstitutionen» inom vissa andra grenar av den
svenska statsförvaltningen.
Det lider intet tvivel, att det är kring denna del av kommittéförslaget,
kring utrikesutskottet, som de skarpaste meningsbrytningarna komma att
stå. Man frågar sig efter de verkliga bevekelsegrunderna till detta
kommitténs förslag.
En förklaring är, att man -— såsom också i betänkandet uppgives —
anser att utrikesfrågorna kräva en speciell, sakkunnig utredning inom
riksdagen, och denna anses ej konstitutionsutskottet kunna prestera, ty det har
huvudsakligen andra uppgifter av en helt annan karaktär. Det förefaller
dock, som om sakkunskapen vid bedömandet av utrikesfrågor ej behövde
bli så väsentligt mindre i konstitutionsutskottet än i ett speciellt
utrikesutskott, ty den verkliga utrikespolitiska expertis, som riksdagen förfogar
över, utbildas väl i alla fall i utrikesnämnden, och dess ledamöter •— flera
eller färre — kunna lika väl stå till konstitutionsutskottets förfogande
såsom ledamöter eller suppleanter som till utrikesutskottets.
Det skulle dock kunna invändas, att konstitutionsutskottet har fullt upp
att göra och att det vore en välbehövlig avlastning, om utrikesfrågorna
hänvisades till ett speciellt utskott. Detta är dock ej fallet. Tvärt om tycks
det vara så, att utrikesfrågor av någon betydenhet förekomma mycket
sparsamt inför svenska riksdagen, på de sista 10 åren i genomsnitt l å 2
per år. Att inrätta ett ständigt utskott, som löper risk att bli arbetslöst,
är knappast en fullt motiverad reform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
