Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - En politisk frälsningsarmé. Av Erik Arrhén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tidigare i huvudsak samlat sig kring
Bismarcktraditionens vårdare inom det tysknationella folkpartiet, började
lyssna till Hitlers domedagspredikningar över storfinansens
judasgärningar, en förkunnelse, som ej kunde lämna det
oberört, då den förenades med i övrigt kända tongångar. Det
bytte politisk mantalsskrivningsort. I nuvarande stund torde
60—70 % av tysk studentungdom vara nationalsocialistiskt
orienterad. Det är studenterna, som fört Bismarck in i
Hitlerrörelsen. Hans tankar gjorde sig ej så märkbara ännu för
bara ett år sedan.
Hitlerrörelsen har under de senare åren skickligt
tillgodogjort sig de erfarenheter, den mött under agitationsarbetet.
»Terror kan blott med terror fördrivas», hette ett av dess första
lösenord. Så, skapades »stormavdelningarna», S-A-trupperna,
den kärna, kring vilken i dessa dagar partiet grupperar sig.
Deras uppgift var att häva våldet på arbetsplatserna, att säkra
mötesfriheten. Man må ha i minnet, att dessa organisationer
från början voro prohibitiva, ehuru de nu äro att betrakta som
ett kampmedel för vinnandet av större mål. Genom
nationalsocialismen har den politiska striden riktats med energi och
rörlighet. Den har samlat ungdomen och ryckt den med sig
genom sin frejdighet, sin segertro, sin patriotism, sitt tal om
protest mot Versailles, om Tysklands storhet och ära. Rörelsen
har imponerat på den genom sin fast uppbyggda organisation,
sina »hemliga» formationer, där var och en erhöll sin plats och
ägde att följa en ledare, genom sina eder och löften att ej
»nedlägga vapnen», förrän Tyskland vore befriat, genom sitt
trotsiga sinnelag mitt i en värld, fylld av vedervärdigheter.
»Vi äro det sista uppbådet!», ljuder det i en av kampsångerna.
Nationalsocialismens seger eller intet! Tyskland är stort och
Hitler är dess profet! Patriotismen i nationalsocialistisk
mässkrud har blivit religion. Rörelsen växer. Massuggestionen
griper sinnena. Led efter led marschera de förbi under det
tyska eklövets, de tyska örnarnas emblem. »Dessa äro de sista
fälttecken jag inviger före segern», ljödo Hitlers ord i
Harzburg för några veckor sedan. Avgörandet nalkas. »Varje
skällsord är ett hedersärr på våra kämpars kroppar», säger
Adolf Hitler och lyfter sin hand till hälsning, kringjublad av
tusenden, hundratusenden, miljoner. Vid septembervalet i fjol
mönstrades 6,5 miljoner nationalsocialistiska väljare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
