Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Englands val. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS VAL 375
arbetslösa beräknades emellertid behålla ett högre realvärde
än de haft ännu 1929.
Oppositionens ställning var knappast avundsvärd. Under
delvis pinsamma kontroverser uppenbarades det, i vilken stor
utsträckning de nya arbetarledarna i den förra ministären varit
med om sparsamhetsprogrammet, och det var ju icke
tacknämligt att förneka i september vad man gillat i augusti. Snowden,
som nu slösade sin rika sarkasm på sina forna vänner, vilkas
ansikten han nu sade sig se för första gången, gissade, att
oppositionens »nominelle ledare», Mr. Henderson, skötte sina plikter
»from some recess behind the Speaker’s Chair». Säkert är i
varje fall, att de ledande oppositionsmännen i ovanlig
utsträckning försummade att göra sina synpunkter gällande på
Englands främsta politiska tribun; det påstods, att de ägnade sig
åt organisationsarbete för väntade — och fruktade — nyval.
Snowden gav också oppositionens menige man en komplimang
för att de med så gott humör sutto på de bänkar, som snart
icke längre skulle veta av dem. Allvarligare var oppositionen
i flottan. Vissa myteritendenser i mitten av september
föranledde modifikationer i besparingarna på flottans avlöningsstat.
Regeringens andra huvuduppgift var att rädda
guldmyntfoten. För detta ändamål hade den i Amerika upptagit ett
lån på 80 miljoner £. Guldflykten fortsatte emellertid och den
20 september nödgades regeringen konstatera sitt misslyckande
på denna punkt. Regeringen »har beslutat, efter rådplägning
med Bank of England, att det har blivit nödvändigt» att
övergiva guldmyntfoten, meddelade den på många håll tydligen
överraskande kommunikén. Då hade sedan mitten av juli mer
än 200 miljoner £ dragits bort från Londons kapitalmarknad.
Omkring 2/3 av världens guldförråd lågo i Förenta staternas och
Frankrikes bankvalv. Misslyckandet var uppenbart. Med rätta
frågade man sig emellertid, hur pundet skulle ha stått, om
budgeten icke hade balanserats. Sedan pundets värde icke längre
var bundet vid guldet, berodde det mer än förut av förtroendet
till Englands regering och Englands institutioner, menade John
Simon, Hugh Cecil m. fi.
Statsfinansernas försämrade läge, den stora arbetslösheten
och nödtvånget att övergiva guldmyntfoten pekade på djupare
liggande brister i Englands ekonomiska liv. Det engelska
samhällets minskade ekonomiska produktivitet kom mera direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
