Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Englands val. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 GEORG ANDRÉN
jonerslånet 1925 — ej sknlle behöva begagnas; de sknlle
emellertid bliva grymt besvikna. Diskontot måste höjas för att
motverka kapitalflykten. Med växande bestämdhet och
enstämmighet restes dessutom kravet, att budgeten måste balanseras,
att årets inkomster måste täcka årets utgifter. Hnrn detta
sknlle ske, därom voro meningarna delade. Socialdemokraterna
rekommenderade nya skatter; de borgerliga åter främst
kraftiga besparingar. Valet mellan dessa metoder betydde enligt
Times (17/s 1931) valet mellan räddning och katastrof. I den
borgerliga pressen utkristalliserades så småningom ett mera
moderat program, som innefattade både skatter och
besparingar, rättvist fördelade mellan samhällets olika klasser
(»sac-rifices all round», »spread the bnrden»).
Den ekonomiska krisen knnde i detta läge icke undgå att
utvidgas till en politisk kris. Inom May-kommissionen hade det
funnits en socialdemokratisk minoritet, som vägrade att ansluta
sig till majoritetens radikala besparingsprogram, och denna
kommittéminoritet fick snart stöd från socialdemokratisk press
(först Forward, sedan Daily Herald) och från fackföreningarna.
Den stora frågan var: hur skulle den socialdemokratiska
regeringen ställa sig! De föreslagna stora besparingarna på
arbetslöshetsförsäkringens konto voro tydligen ett svårt crux.
Kedan den l augusti hade oppositionens ledare, Mr. Baldwin,
i ett tal i Worcester deklarerat, att läget var så allvarligt, att
det krävde en nationell ansträngning, samt betygat
oppositionens villighet att giva regeringen sitt stöd, om den framlade
ett förslag till återställandet av jämvikten i statsfinanserna.
Tydligen med tanke på de alltför ivriga inom det egna partiet
framhöll han, att lägets svårigheter gjorde regeringsuppdraget
föga avundsvärt och att oppositionen måste vara försiktig i
sina anvisningar av botemedel mot det onda, då den icke så väl
som regeringen kunde känna läget. — Omkring en vecka senare
(7 aug.) talade lord Grey of Fallodon i Embleton om läget. Han
berömde regeringens utrikespolitik men kritiserade skarpt dess
inrikespolitik och uppmanade parlamentets liberala ledamöter
att icke längre med uppoffrande av egna meningar giva
ministären sitt stöd. Denna skulle alltså tvingas att antingen
acceptera en liberal politik eller också avgå. Samma dag gav även
Sir John Simon uttryck åt sin kritiska hållning till regeringens
politik, framför allt i budgets- och arbetslöshetsfrågorna. »The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
