Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Den svenska penningkrisens historia. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 ELI F. HECKSCHER
mig veterligen förelåg. Slutligen vållade oron kring Kreuger
-koncernen säkerligen särskild misstänksamhet just mot det
svenska penningväsendets stabilitet; och detta väldiga företag
ansågs kanske också som ett bevis för särskilt starka
förbindelser mellan Sverige och England.
Men intet av detta skulle efter någon rimlighet ha lett till
att gnidpariteten blivit uppgiven i det dåvarande läget, om
Sverige hade kunnat få utländsk kredit. Vad som ännu få
månader tidigare skulle ha förefallit otroligt inträffade
emellertid: en sådan kredit vägrades. Det var de nya maktägarna som
därvid avvisade alla förslag, på samma sätt som fallet
omedelbart förut hade varit i fråga om England, och förmodligen av
samma skäl. Det bästa av dessa skäl var antagligen
föreställningen att pariteten icke under några förhållanden skulle ha
kunnat hållas och att krediten därför var ändamålslös — så vitt
jag förstår ett misstag i fråga om Sverige, fastän kanske icke
i fråga om England, som ju nästan från början hade varit borta
från varaktiga grundvalar för sin gamla guldparitet och aldrig
närmat sig dem. Men efter all beräkning var huvudorsaken
en annan och långt mindre reflekterad — nämligen den
sinnesförfattning som överhuvud förklarar en stor del av världens
nuvarande ekonomiska förvirring. Den har träffande kallats
»likviditetspanik» och betyder att ingen vågar inlåta sig på
några som helst nya engagemang och alla därför ständigt
skärpa prisfallet genom att minska den utelöpande mängden
betalningsmedel. I prof. Ohlins utredning finns det ett ovanligt
upplysande diagram över hur räntesatserna under depressionen
ha gått i sär mellan normalt kapitalexporterande och normalt
kapitalimporterande länder, därför att kapitalrörelserna
mellan länderna ha avstannat. Sverige har ju under den tidigare
efterkrigstiden varit utpräglat kapitalexporterande; men när
det i den kritiska situationen fick behov av utländsk kredit,
drabbades det av de kapitalimporterande ländernas nya öde.
Det kan ha varit »a blessing in disguise», en maskerad
välgärning; men det var ej mindre karakteristiskt av den
anledningen.
Den kritiska veckan mellan de två söndagarna den 20 och den
27 september var helt naturligt mycket påfrestande för alla
parter, kanske särskilt därför att det var omöjligt att tala
uppriktigt om läget, på grund av faran att detta skulle ge ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
