Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Ådalsrapporten och åtalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 DAGENS FRÅGOR
ryckande demonstrationståget — eller rättare de dunkla krafter, som redan
dagen förut visat sig så förträffligt i stånd att leda en upphetsad
folkmassas handlingsbegär efter sina syften. Det medges villigt, att uppgiften
varit svår. Rättegången med våldsmännen från Sandviken ger en liten
antydan om de hinder, som här skulle möta för utrönandet av hela
sanningen. Med allt sitt skarpsinne och all sin oförtrutna flit var
kommissionen knappast rustad att blottlägga det samhällsfientliga mullvadsarbetet
— erkännandet härav understryker påståendet att dess berättelse icke
ensam kan läggas till grund för omdömet om Ådalshändelserna. Men
kommissionen hade haft så mycket mera skäl att undvika den nyans av
ogillande, som skymtar i dess yttrande om att de lokala myndigheterna »ansett
sig böra ingripa med häktnings- och åtalsåtgärder mot vissa personer för
vad som förekommit i Sandviken».
Regeringens åtgärd på grundval av den föreliggande utredningen kunde
icke bliva någon annan än inledandet av en rättslig aktion genom
vederbörligt uppdrag åt justitiekanslern. Det är förklarligt, att denne i sin
ordning nöjt sig med att omsätta kommissionens klandrande omdömen om
de särskilda myndighetspersonerna i åtalsinstruktioner med tillhörande
juridisk apparat utan att utmönstra sådana anmärkningar, om vilkas
bärkraft han tilläventyrs själv ej varit fullt övertygad. Det är också ur alla
synpunkter nödvändigt, att domstolsprövningen, för att använda J. K:s
eget uttryckssätt, icke ens skenbart blir begränsad genom något åtgörande
från åklagarsidan. Ur samhällets synpunkt, ty det får icke finnas skymten
av fog för något tal om att medborgares liv kunnat offras saklöst. Det är
vårt samhälles ära, att även den ringastes rätt är skyddad också mot staten
själv och dess organ, och det får icke bliva annorlunda. Men också ur de
anklagades synpunkt! Det har i dessa dagar sagts många bittra ord om
det upprörande i att yrka ansvar för nödvärnsexcess på sergeanten, som
sköt för att freda sig i uppenbar livsfara, eller löjtnanten, som kom sin
underordnade till hjälp, och man har visat på de lätt tänkbara vådliga
följderna av att en truppbefälhavare drages inför rätta för att han, vid
fullgörande av civilmyndighets rekvisition att biträda vid ordningens
upprätthållande, i ett kritiskt ögonblick givit order om en skottlossning, som
kanske förebyggt en långt värre blodsutgjutelse än den som nu •— delvis
av ren våda — blev följden. Men man måste komma ihåg, att dessa
åtalade framför allt kunna göra anspråk på att Ådalskommissionens
uttalanden icke skola bliva sista ordet om deras handlingssätt. De ha rätt att få
utföra sin talan i målet och att överhuvud få sin sak prövad ur andra
synpunkter än dem, som väglett kommissionen. Det är också endast genom
domstols utslag, som de kunna få verklig upprättelse för den flod av
beskyllningar och invektiv, som utgjutits särskilt över kapten Mesterton.
Formen för J. K:s åtgärd har emellertid också det goda med sig att
göra klart för envar, att Ådalsaffären rymmer problem, som kommissionen
icke befattat sig med. Vi syfta på åtalet mot landshövding Stenström.
Denne står nu till svars för ämbetsfel, men icke därför att han genom sin
undfallenhet för pockandet på militärens och Stockholmspolisens
bortsändande utlämnade Ådalen åt en faktisk röd diktatur, där ingen garanti
fanns för upprätthållandet av lag och ordning — ty vad betydde det väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
