Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Aristide Briand. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARISTIDE BRIAND 279
Hans självsvåldiga lek med parisiska uttryck skulle där ingen
kunna följa med. Han måste moderera språk som hållning
och lägga an på att värdigt representera Frankrike — och han
lyckas förträffligt därmed. Hans godmodighet, skämtsamhet
och förtrolighet komma även då honom väl till pass. I en
värld, insövd i den gamla tron på fransk elegans och
raffinemang, känner sig representanten för Columbia eller
Tjeckoslovakiet omåttligt smickrad som över en rent personlig
vän-skapsbetygelse, när en parisare som Briand blir förtrolig och
viskar ett vågat ord i örat på honom.
Ofta har man varit benägen att överdriva talet om Briands
laisser-faire, hans lust att uppsöka minsta motståndets väg,
hans indolens, förkroppsligad uti bilden av den gamle
kut-ryggige mannen från Cocherel spejande över sitt metspö.
Gentemot de överdrifterna förtjäna framhållas andra
kompletterande sidor i hans väsen, vilka även de i viss mån kunna
återföras till hans uppväxtår. Briand är född vid havet och
för med sig något av dess friska sälta. Från tidiga år är han
en passionerad seglare, vars högsta lust har bestått i att
manövrera en båt bland Bretagnes skär och kastvindar. Hau har
varit en djärv och skicklig sjöfarare, uthållig i strapatser, och
sin reslust började han redan tidigt tillfredsställa även på
landbacken, då han med ränsel på rygg vandrade runt den
franska landsorten, sovande i hölador, samspråkande med
vägens vandringsmän, intagande sina måltider vid vägkanten
eller på landsortens enkla krogar under timslånga samspråk
med gäster från alla väderstreck, vilkas vanor, bekymmer,
synpunkter han lärde sig känna och instinktivt
sympatiserade med.
Briand är en överlägsen taktiker och en besnärjande talare.
Hans register är rikt: han är omväxlande enkel, förtrolig,
subtil, godmodig, aggressiv, patetisk, skämtsam. Han lockar lätt
församlingen till att skratta, men nästa stund griper han hårt
om dess hjärtesträngar: »Ur vägen kanoner, mi träl joser,
gevär» eller »Nu är framtidens väg klar, ingen fransk mor
skall ånyo behöva ikläda sig sorgens långa dok över en man
eller söner stupade i kriget» eller »Med min pilgrimsstav skall
jag gå runt landet och tala fred till folket». Eljes saknar hans
språk högre lyftning och är ej som Jaurés’ eller Clemenceaus
smyckat av citat från antika och franska klassiska författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
