Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Dagens frågor - Den tyska krisen och Hooveraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 261
ögonblick lyckades de få uppmärksamheten koncentrerad till Paris genom
en surmulen och närig opposition mot åtskilliga detaljer i det amerikanska
förslaget, Den stora anslutning detta på andra håll fått tvingade
emellertid franska regeringen till en viss återhållsamhet vid de specifikt franska
intressenas hävdande. Hoovers aktion synes därför ha med glans bestått
sitt första prov. Resultaten ligga däremot ännu i vida fältet. Tills vidare
får man nöja sig med en blick på förspelet.
Om den amerikanska bakgrunden skall här ej ordas mycket. Den har
utan tvivel sitt mycket stora intresse. Hoovers aktion betyder, såsom redan
antytts, ett bestämt avsteg från den traditionsenliga isoleringspolitiken.
Denna har sina främsta vedersakare bland demokraterna, som för tio år
sedan fingo lämna ifrån sig statschefsposten tack vare presidenten Wilsons
något bryska framtvingande av en internationell solidaritetstanke med
Nationernas Förbund såsom verkställande organ. Man har icke velat utesluta
tanken på partipolitiska bevekelsegrunder för Hoovers nu deklarerade
ståndpunkt, på valtaktiska beräkningar med anledning av att nästa år
presidentval ånyo stundar och en aktion som den nu företagna icke är alldeles
verkningslös vid röstfiske bland demokraternas mindre partibundna
element. Men även om dylika synpunkter kunnat spela in, ha de knappast
varit utslagsgivande. Viktigare har varit, att det ekonomiska nödläget i
Europa visat sig ha betänkliga konsekvenser för Amerika självt och att
det med allt mer tvingande makt framstått som en ofrånkomlig uppgift
att finna en utväg därur. Och därmed äro vi inne på den europeiska
bakgrunden.
Redan vid Grenéveförhandlingarna i maj hördes bekymrade uttalanden
angående den pågående ekonomiska krisen och dess lösning. Sedan dess
har läget hastigt försämrats, och särskilt i Tyskland har man haft större
anledning än annorstädes att se med oro på framtiden. Den mycket labila
inrikespolitiska situationen där har framkallat överhängande fara för att
den ekonomiska krisen skulle medföra politiska omvälvningar och därmed
äventyra hela det reparationsarbete, på vilket Tysklands förhållande till
sina förutvarande fiender vilar. Föga mer än ett år har Youngplanen varit
i kraft och redan har den visat konsekvenser, som hota att förrycka dess
grundvalar. De gjorda beräkningarna över de mycket dryga avbetalningar
på krigsskulden, som den ålade Tyskland, ha icke hållit streck. Genom det
sedan dess ikraftträdande inträffade starka prisfallet ha Tysklands
betalningsskyldigheter i varor och tjänster stegrats i en utsträckning, som icke
överensstämmer med Tysklands förmåga. Såväl Dawes- som Youngplanen
ha utgått från den förutsättningen, att skadeståndet skulle erläggas endast
av överskottet på de tyska arbetsprestationerna, således icke på något sätt
inkräkta på det tyska folkets levnadsstandard eller skada dess ekonomiska
grundvalar. För att Tyskland skulle kunna betala högre skadestånd, måste
således dess exportöverskott ökas. Härvidlag skulle övriga makter enligt
Youngplanen hjälpa Tyskland att öka sin betalningsförmåga och genom att
öppna nya tyska marknader stegra köpkraften hos tyska varor. Så har
emellertid icke skett.
I sin kamp för att skaffa Tyskland en utväg ur dessa ekonomiska
svårigheter ha rikskansler Briining och utrikesminister Curtius haft en stor för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
