Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Dagens frågor - »Att skapa martyrer» - Den nya solidaritetsmoralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 DAGENS FRÅGOR
goda tonen i pressen, då har regeringen givit sig in på ett fält, där den får
en övermäktig renhållningsuppgift.» Det sista är måhända riktigt; det
vittnar dock knappast om konsekvens att avråda från varje försök att
angripa denna uppgift med de medel, lagen redan anvisar, nästan i samma
stund som man ifrågasätter införandet av nya reglementariska
bestämmelser till värnande av den goda tonen på ett annat fält — i
riksdagsdebatterna. Vad beträffar den förra delen av det citerade yttrandet, torde de
redan anförda synpunkterna hava sin tillämpning även på detta område:
Det gäller även här, att samhällsmaktens auktoritet lider r om klar lag kan
strafflöst trotsas. Vad som åtalats är icke några enstaka lymmelaktigheter
utan de flagrantaste proven på en systematisk smädekampanj med
påtagligt uppviglingssyfte. Att låta den ostörd fortgå skulle för opinionen té
sig som ett bevis icke på olympisk överlägsenhet utan på ängslan och dåligt
samvete. — Att åter redaktören för det socialdemokratiska partiets
huvudstadsorgan — beteckningen huvudorgan kan under denna regim icke
rättvisligen användas på Social-Demokraten — ställts till ansvar för sina
utgjutelser om kapten Mesterton har även inom borgerlig publicistik på
sina håll betecknats som en åtgärd av tvivelaktig klokhet. Anledningen är
densamma: dess förmodade reklamvärde för den åtalade. Det är då skäl
att påminna om att detta värde lätteligen överskattas av pressens män, när
konflikten, som här, gäller pressens eget förhållande till den enskildes
rättssfär. Man kan vara säker på att allmänheten i sådana fall strävar att bilda
sina omdömen oberoende av pressrösterna — icke blott den tidnings röst,
som är part i målet, ty kollegernas ’eventuella ställningstaganden till
förmån for »ordets frihet» fattas blott alltför lätt som dikterade av olust
inför påminnelsen om obehagliga yrkesrisker. Eller tvivlar man på att
allmänheten anlägger denna frågeställning: Skall en ärekränkning, som är
straffbar, om den uttalas inför tre eller fyra åhörare eller i en skriven
handling, vara strafflös, därför att den står tryckt i en daglig tidning med
tiotusentals läsare? För övrigt ger martyrnamnet trots allt ännu för starka
associationer av verkliga lidanden för en trosvarm övertygelse för att icke
liksom fastna i halsen, när det appliceras på redaktör Engberg. Ingen, som
något följt denne herres publicistiska och politiska bana, kan förledas att
tro, att han utslungat sina smädelser i den ädla vrede, som kan göra en
förlöpning någorlunda ursäktlig: han har stämt sina ord i den ton, som
han trott tjäna bäst till att agitatoriskt utnyttja upphetsningen efter
Ådals-händelserna. Han har missräknat sig på effekten, och om han blir fälld,
skall det utan tvivel innebära åtskilligt personligt obehag för honom, men
det är troligt, att detta skall åses med bevarad sinnes jämvikt t. o. m. inom
hans eget läger.
Den nya
solidari-tetsmoralen.
Om man får tro den moderna Uppsalafilosofiens
med Karl Marx’ i huvudsak överensstämmande
framställning, är rätten intet annat än ett uttryck för rådande
maktförhållanden och därav beroende moraliska (= magiska) föreställningar. Och
eftersom den svenska socialdemokratien räknar både Hägérström och Marx
såsom sina profeter, är det ingalunda överraskande att den söker utnyttja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
