Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Lyrisk tidsbild. En översikt. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRISK TIDSBILD 243
De här nämnda diktarna finnas representerade, mer eller
mindre rikt och väl, i en antologi »Modern lyrik», som i år
ut-givits av Erik Asklund. Av lätt insedda skäl ha dock här ej
de tre äldre skalder kommit i fråga, som vi i början sysslat
med. Dessutom finner man i antologien flera till. Kerstin
Sö-derholms »Du har så många stjärnor» är i sin reserverade
blekhet ett gott prov på konsten att forma en hel dikt. Barbro
Mörnes lilla dikt »Det var inte mitt fel» har med skenbart
bisarra, liksom stötvis utsagda rader en ej så litet gripande
effekt och ej så litet av kvinnlig djupsinnighet. — Sara Sand
går, av urvalet att döma, mera i det poetiska pingstrusets
tecken — det tungomålstalande, som varit en spontan
tidsföreteelse i Tyskland och Finland och nu på konstlad väg skall
framkallas här. Detta hindrar ej, att man finner glimtar av
poesi hos henne. Betydligt mer moderata och i det hela föga
utpräglade verka våra modernister Artur Lundkvist, Gustav
Sandgren, Josef Kjellgren, Harry Martinson. Sandgren har
i antologien en vacker dikt om döden, och Martinsons
»Övertalning» är ett gripande epigram. Sin egen väg i jämförelse
med dessa modernister tycks Arnold Ljungdal gå.
Stellan Arvidson är representerad bl. a. med en vacker dikt
Ringen. Av Gunnar Beskow minns man dikten Nu; den
återger fint det ögonblick, som är diktens och livets, men ej
aktualitetsjaktens. — Om urvalet från Undertecknads
diktsamlingar har jag rätt att säga, att det tycks mig typiskt och
alltså väl träffat.
Antologiens utgivare har säkert bemödat sig att få med olika
arter av nutidsdikt. Tyvärr har resultatet, antologien som
helhet, icke blivit särskilt lyckat. En antologi bör, om något,
bedömas som helhet, efter sina proportioner. Och Modern lyrik
får sina proportioner förryckta genom den mängd finländsk
dårdikt, som medtagits: från Björling, R. Enckell, Parland och
— i det hela — Diktonius. (Urvalet från den senare är
knappast representativt.) Visst kunde det varit berättigat att
genom ett par dikter ge ett begrepp om konstnihilismen. Men här
är det fråga om en rik samling av denna art (dikten har redan
nått den oavsiktliga spexkuplettens klassicitet):
Den Stora Dagenefter
då alla stjärnorna hicka
och alla ärkeänglar dricker vichyvatten
18 — 31428. Svensk Tidskrift 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
