- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoförsta årgången. 1931 /
183

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Flygvapnet och kommande krig. Av Gustaf Sergel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

industristater. I samma mån denna industri och befolkning äro
sammanförda till områden, som äro åtkomliga för fiendens
flygvapen, och detta har möjlighet till stor kraftutveckling, kunna
luftangrepp betraktas som ett än starkare verkande medel för
underkastelse än någonsin en ockupation.[1]

Vore nu denna utveckling en gång vedertagen, och hade
övertygelsen om det omöjliga i att fortsätta kampen, sedan de
egna luftstridsmedlen förintats, trängt in i folkens medvetande,
skulle aldrig hotet behöva utlösas utan blott behöva
demonstreras. Det skulle med andra ord lika litet krävas
luftbombardering mot ett lands vitala delar, som en ockupation under
den napoleonska epoken var nödvändig för att framtvinga det
slutliga avgörandet i lantkriget. Utvecklingen skulle
återvända till vad som förut var: Kriget som stridsmedlens kamp
och intet därutöver.

Men. denna sannolikhet minskas eller försvinner i samma
ögonblick man låter arbetshypotesen förbytas i den verklighet,
med vilken man under den närmaste framtiden har anledning
att räkna. Ännu finnas inga skäl att betrakta jordytans och
sjöns stridsmedel som sekundära. Så länge dessa, framför allt
lantstridskrafterna, äro intakta och hoppet om deras seger över
motståndaren icke har uppgivits, torde ingen livskraftig nation
böja sig för en i luften segrande fiende med mindre han
fullföljer sin i luften vunna seger.

För att kunna åstadkomma denna återverkan på
krigföringen fordras dock andra lant- respektive sjöstridskrafter
än de världskriget visade. Binda de varandra i långa passiva
fronter, som världskrigets arméer, eller ligga de och passa på
varandra i sina baser som flottorna då gjorde, framtvingas
icke avgörandet.

Nu finnas emellertid tecken, som tyda på, att just flygvapnet
kommer att skriva nya lagar även för krigföringen till lands
och sjöss. Det har här tidigare framhållits, att ställningskriget
till stor del var beroende av de defensiva medlens
överlägsenhet över de offensiva. I kanske ännu större utsträckning var


[1]
Är försvararens industri ringa utvecklad och hans befolkning gles samt
angriparens flygvapen svagt, blir luftangreppet ett ofarligare hot. Men detta
gäller under motsvarande förhållanden (flygvapnen härvid ersatt av
arméstridskrafter) även en ockupation. Man jämföre exempelvis möjligheterna för att
ockupera och att från luften angripa Ryssland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free