Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Flygvapnet och kommande krig. Av Gustaf Sergel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt redan därför att på vägen mot fiendens livscentra
befinna sig i regel hans stridsmedel av olika slag. Och även om
dessa kunde kringgås i avsikt att vända den samlade kraften
mot de föremål som utgöra inbegreppet av motståndarens
livsbetingelser — hans viktigare landsdelar, befolkningen,
kommunikationerna, städerna, industrien m. m. — så lämnas
härigenom fältet öppet för fiendens stridskrafter att handla på
samma sätt.
Det är på denna grund som det militära tänkandet, när det
sedan början av förra seklet sökt giva form åt de erfarenheter,
krigshistorien lämnat, inpräglat, att förintandet eller
försvagandet av fiendens stridskrafter är krigets första mål. Den
doktrin, som härur utbildats, syftar alltså till ett så
fullständigt avgörande som möjligt i kampen med motståndarens
stridskrafter. I så gott som alla fall då detta varit möjligt
har även härigenom krigets mål — motståndarens
underkastelse — vunnits.
Villkoret för en dylik strategi är emellertid, att
motståndarens stridskrafter äro gripbara, att de ej kunna undandraga
sig avgörandet. Saknas möjligheten att få ett avgörande
mellan stridsmedlen till stånd, då äro de enda objekt, mot vilka
våldet kan rikta sig, fiendens land och befolkning — hans
livscentra. Så blev fallet under medeltiden, när den ena parten
kunde skydda sig inom sina borgar. Den anfallande stod ofta
maktlös mot dessa, och krigföringen övergick till
plundringståg. Motsvarande förhållanden rådde under nya tidens början.
Härarna kunde icke användas till offensiva företag långt från
sina magasin, och den som ville undvika ett avgörande, kunde
alltid vägra att antaga en batalj. Hemortens skydd framstod
icke med liknande nödvändighet som senare. Så uppstodo de
långvariga, förödande krig, där härarna i stället för att
bekämpa varandra drogo härjande och plundrande fram i
varandras länder.
När under världskriget de i starkt befästade ställningar
nedgrävda motståndarna stodo mot varandra, voro på nytt
möjligheterna för ett avgörande på slagfältet borta. De defensiva
medlen voro vid frontalstriden starkare än de offensiva, och
strategien blev huvudsakligen utmattningsstrategi. När ett
militärt avgörande icke kunde komma till stånd, tillgrep man
olika medel för att kunna utöva ett så starkt tryck som möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
