Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Höger, unghöger, yngre höger. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 EDVARD THERMAENIUS
aldrig kan sägas lia fullständigt slagit igenom bland
rörelsernas anhängare,, kom det ganska snart att begagnas med en
lätt föraktfull betoning. Detta är ej heller så underligt, då
man besinnar, att just sammansättningar med »ung» i själva
verket ofta nog, om också ingalunda alltid — trots den nu för
tiden i många former framträdande uppskattningen av
ungdom och allt som kan betecknas som ungt — kommit att få och
till dato bibehållit en förklenande bibetydelse. Exemplen
»ungsosse», »unghinke» för att inte tala om det opolitiska »ungtupp»
äro i detta fall tydliga nog.
I och med högerpartiets förnyelse och demokratisering, dess
resoluta accepterande av de förändrade existensvillkoren efter
författningsrevisionen 1918—21, har den demokratiserande
unghögern i stort sett blivit överflödig och därför upphört att
vara till. Högerpartiet har oförtydbart vid en jämförelse med
förhållandena omkring 1905 eller 1911—14 blivit en unghöger
alltigenom. Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas och
begrundas — och tiden därför borde nu vara mogen — att
Arvid Lindman, vars tidigare insats nyss karakteriserats, också
varit den som med stor kraft och framsynthet och en, man
frestas säga, affärsmässig raskhet genomfört högerpartiets
organisatoriska omläggning och högerns både yttre och inre
förvandling till vad det nu till mångas grämelse är, ett stort
moderat-konservativt folkparti. I detta sammanhang bör ej
heller förgätas, att även den som mera konservativ och i sin
fasthet som mera stridbar ansedde Trygger under senaste
decennium visat en vilja till intelligent anpassning efter givna
förhållanden, som säkerligen betytt åtskilligt för den
enhetlighet och sammanhållning, som trots dess mångsidiga
sammansättning utmärker modern höger.
Vad åter de mer agressiva, man vågar kanske utan att väcka
missförstånd kalla dem de högerradikala
unghögerriktning-arna, beträffar, så ha de till följd av sedan 1914 och 1918 in
träffade omständigheter kommit att helt försvinna, även om
de flesta personliga krafterna leva kvar. Såsom en icke blott
andlig avkomlig av sistnämnda slags unghöger har man
emellertid utan tvivel rätt att betrakta den nyligen under så
dramatiska former framträdande »Fria högern» i Stockholm.
Framställningen av unghögerns olika uppenbarelseformer
skulle vara ofullständig, om den icke också upptoge de orga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
