Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - »Meteoren» Prytz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 47
båda återstående partiledamöterna i Andra kammaren, av vilka den på en
gång månglärde och jordbundne hr Jönsson i Revinge utgör ett slags
levande Bonde-Practica, medan den reimmigrerade hr Osberg företräder den
sangviniska reformismen med ideologi å la f armare-insurgent; det enda
eningsbandet för denna kvartett, som nästan alltid spränges, synes vara
det mångtydiga nyliberala namnet. Och så långt synes en politisk debutant
som hr Prytz ha varit i en angenäm ställning, som han i ett toleransens
parti som det liberala med den mångbesjungna starka personlighetens rätt
tämligen hinderslöst kunnat arbeta för sina eventuella politiska postulat,
därest han så strävat.
Ingenting kan vara oriktigare än att lasta en parlamentarisk novis,
vilkens aktier andra välvilligt upphaussat men som själv anspråkslöst avstått
från stora utfästelser, därför att han under sina första — och enda —
riksdagsår icke kunnat motsvara andras braskande reklamer eller uträtta
något nämnvärt synligt positivt. Hr Prytz har rätt att dömas efter samma
taxa som andra recipienter. Och den avgångne Göteborgsrepresentanten
måste framför allt krediteras, att han genom en öppen deklaration vid sitt
inval ville bryta den förnäma självtillräckligheten hos dem, som ansågo
Sveriges riksdag för en alltför obskyr och simpel inrättning att intressera
sig för. Den medborgaranda, som måste utläsas i en dylik förklaring från
chefen för en av våra världsindustrier, var ett ord i rattan tid. Man måste
endast beklaga, om det hastiga frivilliga uppbrottet från riksförsamlingen
får tolkas som en vederläggning härav, som en bekännelse att hans tvååriga
erfarenhet förändrat hans allmänna syn och uppdagat för honom det
meningslösa för en företagsledare i att till föga eller ingen nytta förnöta sin
tid i de partipolitiska riksdagsstriderna. Det är möjligt att hr Prytz som
politisk personlighet fallit offer för den rationalisering, som han
framgångsrikt genomfört i sin egen industri, eller för den standardisering, åt
vilken han ägnade sitt jungfrutal. Skulle detta vara händelsen eller
kommer avsägelsen att så tolkas, är det fara värt att denna endast ger
lasta-renom rum och skaffar ett nytt argument åt alla dem, som i vår moderna
folkrepresentation se och kanske också ingenting högre önska än vilja se
den politiska dekadansen.
Det Prytzska fallet öppnar dock, oavsett alla avsägelsemotiv, andra
parlamentariska problem, som härmed återigen aktualiseras. Riksdagen har
ofta visat sig som en Molok, vilken äter om icke barn så dock många
nyvaldas vackraste, kanske käraste illusioner. Besvikelsen häröver har hos
åtskilliga utlöst en känsla av förakt för den institution, som så
vanvårdar sig om sin förmenta elit. Man har i nedtrampandet av den s. k.
sakkunskapen velat se både ett undervärderande av expertisen och en
trång-bröstad känsla av självtillräcklighet. Men man skulle dock kunna vända på
resonemanget och lika befogat kunna säga, att det är ett hälsotecken att
våra folkrepresentanter icke falla i farstun för första bästa expert, som
folket skickar upp på parlamentets tiljor. Det är oriktigt att i några
»personligheters» misslyckande i riksdagen söka stöd för talet om en
in-kompetenskult; då förbiser man, att normalt endast de arbetsammaste, de
vederhäftigaste och viljekraftigaste slå sig fråm till inflytelserik
ställning. Det är en naturlig ordning, att riksdagsarbetet fordrar en tillsats
4 — 80958. Svensk Tidskrift 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
