Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - Hr Hamrins budget och hr Ekmans politik - MacDonald och oppositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4J DAGENS FRÅGOR
undvika politiska komplikationer. Den tar inga onödiga risker och utmanar
icke ödet. Balansgången utföres med iakttagande av allehanda
försiktighetsmått. Hr Hamrin har synbarligen ingenting emot att få göra ännu en
»lågkonjunktursbudget». Hr von Stockenström förbereder en borgerlig
samlingspolitik i fråga om jordbruksskyddet, medan hr Ekman som
försvarsminister betygar sin trohet mot vänsterns enda gemensamma ideal,
nedrustningen enligt 1925 års försvarsbeslut. Sålunda håller nu
vågmästarepolitiken på att stelna i en protektionistisk hållning på näringsfrågornas
område, medan försvarsfrågans marker alltjämt få ligga öppna och
oskyddade för partipolitiska härjningståg. Utvecklingen fortsätter emellertid och
det är med en viss nyfikenhet man avvaktar vilket bidrag årets riksdag
skall medföra till den politiska situationens klargörande.
När sir Henry Campbell-Bannerman efter det
konservativa partiets valnederlag 1905 i ett tal behandlade
orsakerna därtill, yttrade han bl. a. om de avgångna ministrarna, att det
hade varit bättre, om de varit mindre taktiker och mera realister.
Regeringen hade i några år levat uteslutande av taktik och nu dött därav.
Landet hade tröttnat därpå. Ser man på den nuvarande politiska situationen
i England, är knappast något drag så tydligt skönjbart som trötthet på ett
sällsport ofruktbart politicerande. Det år, som nyss gått till ända, har i
fråga orn politiska resultat varit magert. Partilivet har i ovanligt hög grad
levat av taktik. Det är väl knappast några utsikter till att det under den
tid som stundar skall dö därav. Men säkerligen utbreder sig inom
ansvars-kännande kretsar redan nu den övertygelsen, att realismen bör få tillväxa
på taktikens bekostnad. Pressen har vid årsskiftet mycket tydligt givit
uttryck åt sina bekymmer. Det är med en känsla av lättnad man skiljes från
det gångna året. Alla säga icke ut det så frimodigt som Observer, som
avslutar en återblick över året med orden: »Vi skola alla bli glada att
vara ifrån 1930, vad än 1931 må medföra.» Alla våga ej heller med samma
förtröstansfullhet tro, att det nya året åtminstone ej skall bli sämre än det
förra. Men överallt, inom alla partier finnas de, som äro övertygade om
att det nya måste bli avsevärt bättre än det gamla, om ej landet i sin helhet
skall taga allvarlig skada.
England befinner sig för närvarande i en synnerligen prekär
utvecklingsperiod. På de flesta av det ekonomiska livets områden vänta de
svåraste problem på sin lösning. Ett oerhört ansvar vilar därför på den
sittande regeringen. Vid sitt tillträde till makten för l Y2 år sedan
hälsades MacDonald och hans män med stora förhoppningar av dem, som
tröttnat på att hoppas underverk av Baldwins konservativa ministär. De
möttes med tålmodig förväntansfullhet även av den till opposition
förvandlade konservativa parlamentsgruppen, som berördes angenämt av deras
moderation, när det gällde förverkligande av mera utpräglade partikrav,
och de fingo sig beviljad en längre frist för att de skulle få visa vad de
förde i skölden. Ingen har heller på allvar räknat med att de skulle kunna
infria alla sina löften från valkampanjens dagar. Det resultat de hittills
ha att peka på är emellertid, från vilken partiståndpunkt man än ser det,
ingenting att skryta med. Oppositionspartierna, både det konservativa och
MacDonald och.
oppositionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
