Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Folkförbundet och handelspolitiken. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O VILHELM LUNDVIK
bruari samma år. Sker icke uppsägning, förlänges konventionen
för sex månader åt gången med rätt till uppsägning senast två
månader före varje sexmånadsperiods utgång. I fråga om
inskränkningar i rätten att under konventionens giltighetstid
höja tullar indelas staterna i två grupper. Till den ena
gruppen hänföras de stater, som icke eller endast i undantagsfall
tillämpa metoden att binda tullsatser genom handelsavtal.
Dessa stater, till vilka räknades Storbritannien, Norge,
Danmark, Nederländerna och Portugal, förbinda sig att under
konventionens giltighetstid överhuvud icke höja sina skyddstullar
eller införa nya sådana. Vidtar någon av dessa stater
höjningar av finanstullar eller inför nya sådana, äger den part,
som anser sig lida skada härav, omedelbart uppsäga
konventionen. Den andra gruppen omfattar de stater, som tillämpa
systemet med tarifftraktater, d. v. s. handelstraktater, i vilka
ett större eller mindre antal tullsatser äro bundna. Beträffande
icke bundna tullsatser äga stater, tillhörande denna grupp, rätt
att vidta höjningar. Likaså äga de införa nya tullar. Men som
regel — vissa tämligen kautschukartade
undantagsbestämmelser finnas dock — skola de på förhand underrätta om sådana
åtgärder så att de stater, som anse sig lida skada av dessa,
kunna påkalla förhandlingar »för att återställa den sålunda
rubbade jämvikten». Leda förhandlingarna icke till resultat,
har den part, som påkallat dem, rätt att antingen helt
från-träda konventionen eller uppsäga den endast i förhållande till
den part, som vidtagit tullförhöjningarna eller infört nya
tullar. I likhet med den ekonomiska kommitténs utkast innehåller
konventionen även bestämmelser syftande mot import- och
exportförbud och -restriktioner. Man kunde emellertid icke ena
sig om mera än att stipulationerna om förhandsunderrättelse,
underhandlingar och uppsägningsrätt skulle tillämpas, därest
någon av parterna skärpte gällande förbud och restriktioner
eller införde nya sådana.
Visade det sig svårt att vinna enighet om konventionens
materiella bestämmelser, så var det än svårare att ena sig om
villkoren för konventionens ikraftträdande. Till slut
överens-koms, att de stater, som före den l november 1930 ratificerat
konventionen eller begärt att få ansluta sig till densamma,
skulle sammankallas till en konferens, vilken skulle bestämma
om dagen för ikraftträdandet och om vilka staters anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
