Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En ny del av den norska historien. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 LITTERATUR
och Karl Johans konstanta strävan <att spränga den danska inringningen
i väster.
Övriga omnämnanden av Sverige äro helt efemära. Ett gäller den
finska kolonisationens framträngande över Värmlandsgränsen, ett annat
behandlar gemensamma svensk-danska konvojförsök på 1690-talet, ett
tredje den blygsamma svenska Finnmarkshandel, som fortsatte trots
reträtten från Västerhavet i norr efter Kalmarkriget. Som man ser är
det fråga blott om undantag, som bekräfta huvudtesen om de två från
varandra vända landen. Men om den ekonomiska och kulturella
växelverkan alltså var svagt utbildad, föreligger det i stället en
anmärkningsvärd parallellism mellan utvecklingen i de båda skandinaviska länderna.
I Mellan- och Västeuropa började tidigt odlingen med den växande
folktätheten allt fullständigare lägga jorden under sig. För norra och
ösitra Europas stora naturvidder medförde detta en ny konjunktur.
Be-tydelsen «av allt vad en otämd natur självmant bjuder växte. I
Nordhavet och utmed Norges nordligare kuster dominerade havets stora
fångst och fisket, i det sydligare Norge fick skogen mycket snart en
utomordentlig vikt för den euopeiska marknaden. Inifrån landet kommo
den extensiva boskapsskötselns produkter, de begärliga f ett varorna och
hudarna. I Östersjöbäckenet vände sig Västeuropas efterfrågan efter
»ätandes och nötandes varor» saimt skogsprodukter främst österut.
Sverige-Finland låg mera på sidan om denna stråkväg. — Tidigast var det
väl pälsverken, som riktade uppmärksamheten på våra avlägsna nejder.
Senare kommo boskapsskötselns produkter, fettvarorna och hudarna. En
tredje huvudprodukt blev metallerna, främst kopparn och järnet.
Trävaruexporten hade länge egentligen blott betydelse för den lokala
konsumtionen i skogfattiga östersjöländer. Först 1600-talets exportfirmor kunde
tack vare sina genom metallexporten vunna förbindelser börja på allvar
inarbeta det svensk-finska östersjöträet på huvudmarknaderna.
Deri stora export från Norge och Östersjöbäckenet, som möter oss
under medeltiden och nyare tidens början, är väsentligen ett verk av
främmande köpmän. Hansan och holländarna, som skapat denna
export, ha emellertid i nordisk historieskrivning knappast fått verkligt
erkännande för sin insats. Man har framför allt i deras verksamhet
sett det främmande handelsväldet, som av nationella och ekonomiska
skäl borde brytas. I verkligheten är detta en slutsats ex eventu. Man
blickar tillbaka från ett tillstånd, som på en gång är utvecklingens
resultat och bekräftelsen på dess höga värde. Ser man till utgångsläget, kan
man knappast överskatta betydelsen av att efterfrågan genom de
driftiga köpmännen nådde de stora naturviddernas förut oexploaterbara
produkter. I Norge spred sig bebyggelse och företagsamhet tack vare
fiskhandeln norrut, medan samtidigt trävaruhandeln fyllde de södra
fjordarna med liv och rörelse. För Sveriges del kan det vara nog att
peka på ett par stora kulturvinningar, våra städers uppblomstring och
skapandet av det stora bergsbruket efter tyska föredömen och under
tysk ledning.
Vad som lockade främlingarna till att utvidga sitt handelsområde
var givetvis de eftersökta varornas prisbillighet. Det var en fördel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
