Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hundraårsminnet av julirevolutionen. Av Nils Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDRAÅRSMINNET AV
JULIREVOLUTIONEN
AV FIL. LIC. NILS FORSSELL
Frankrike har under sommaren 1930 firat ett nationellt
dubbeljubileum. För hundra år sedan grundlades nämligen dess
nordafrikanska kolonialbesittningar genom erövringen av Algier,
och då timade också julirevolutionen, genom vilken — för att tala
med konseljpresidenten André Tardieu — trikoloren för alltid
erövrade Frankrike. Det egendomliga inträffar emellertid, att
det var just den regering, Bourbonen Karl X:s regering, som
intagit Algier, vilken kort därpå föll offer för julirevolutionen. Det
är åt sistnämnda tilldragelse, som här några ord skola ägnas.
Då Bourbonerna år 1814 återinsattes på Frankrikes tron, var
det deras delikata statsmannauppgift att förlika minnena från
Tanden régime med nyskapelserna från revolutionen och
Napoleons kejsardöme, att försona förgrämda emigranter med tanken på
att deras gods numera innehades av uppkomlingar från
omvälvningstiden och att dämpa de senares oro för att behöva gå från gård
och grund. Den förste Bourbonske konungen Ludvig XVIII var
visserligen en avmätt pretiös och otillgänglig man, men han förstod
likväl att i det hela med finess och taktfullhet lotsa sig fram
mellan blindskären, att respektera den efter tidens mått
konstitutionella författning, han år 1814 nödgats giva landet, och — sist
men ej minst — att återupprätta dess yttre ställning. Att det
inre missnöjet i Frankrike ändå möjliggjorde Napoleons återkomst
och de »hundra dagarnas välde» var under sådana omständigheter
snarare ett uttryck för en förtvivlad situation, bräddad av
konfliktämnen, än en följd av monarkens misstag, Helt annorlunda
blev förhållandet då Ludvigs broder Karl år 1824 blev konung.
Trots sin yttre bonhomie betraktade sig Karl X som ensam herre
i huset. Han inbillade sig, att folket i grund och botten vore lika
kungatroget nu som på Ludvig den heliges tid, att det förändrade
läget blott vore verk av intriger, nymodigheter, utan djupare
rötter, och att den enda sanna statskonsten vore den illusionistiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
