Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1930 - Kronprins Rudolf av Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 DAGENS FRÅGOR
som år 1811 frivilligt gick i döden för att slippa längre se sitt
fosterlands politiska förnedring. Rudolf var, säger Böök, »en Hainletnatur,
som gick under i påtvingad sysslolöshet, i tvinsjukt grubbel, i aningar
om den fruktansvärda katastrof, som hotade hela den värld, som han
tillhörde, den stat, som han älskade. Mayerlingdramat var verkligen
en tragedi, men icke en romantisk kärlekstragedi utan ett politiskt
sorgespel, beskuggat av ödet».
Riktigt i detta omdöme är, att kronprins Rudolfs död icke lämpligen
bör ses i något romantiskt-erotiskt skimmer. Hans förhållande till
kvinnorna bär nämligen snarast prägeln av en från alla moraliska hänsyn
frigjord brutal njutningslystnad. Marie Larisch säger, att han i sitt
utseende hade något som påminde om en varg, och i sitt erotiska liv
lägger han verkligen ett fullkomligt rovdjurslynne i dagen. Icke blott att han
höll sig med en tallös skara mätresser ur olika samhällsklasser, han
bekymrade sig icke ens om att i sitt förhållande till sin gemål iakttaga
vanligt decorum. Till och med vid militära tjänsteresor — han innehade
befattningen som generalinspektör för krigsmakten — drog han sig ej för
att offentligen uppträda i isällskap med en dam av ytterst tvivelaktigt rykte.
Deri stackars Mary Vetsera hade redan kort tid efter det hon blivit
hans älskarinna upphört att intressera honom, och grevinnan Larisch
hade av honom fått i uppdrag att taga den unga flickan med sig från
Wien, då hon genom sin blinda dyrkan gjorde honom besvär. Alla
moraliska hänsyn voro honom i själva verket främmande; han hade
härvidlag konsekvent kopplat av alla betänkligheter. Ser man till hans
omtalade politiska insats finner man också där, att förhållandet varit
ungefär detsamma. Att bygga några slutsatser på de officiella inlagor,
som bära hans underskrift, torde vara mycket oförsiktigt, då man ju
vet, att furstliga personer i regel i dylika fall betjäna sig av
främmande händer och ofta blott skriva under ett färdigt och utredigerat
akstycke. Breven till Moritz Szeps däremot kiunna utan tvekan
betecknas som en första rangens källa. Det är med utgångspunkt i dessa
papper som man har att bedöma kronprins Rudolf som politiker.
Studerar man dem, måste man erkänna, att den vackra teckningen av den
patriotiske grubblaren mycket snabbt förflyktigas. I istället framträder
desto tydligare bilden av en hänsynslös spelarnatur, som i cynisk
likgiltighet för konsekvenserna handskas mied de ömtåligaste problem och
invecklar sig i de betänkligaste förbindelser. Szeps var icke någon
överdrivet pålitlig person och företrädde som politiker en ståndpunkt,
vilken mr österrikisk synpunkt knappast kunde anses som patriotisk.
Icke desto mindre tar landets tronföljare honom till förtrogen, inviger
honom i de viktigaste politiska! hemligheter, anförtror honom sina
planer och utnyttjar honom isom mellanhand, då det gäller att knyta
förbindelser med utländska, främst franska, politiska kretsar. Den
ansvarslöshet, som i dessa brev träder i dagen, kan i själva verket
svårligen förklaras annat än patologiskt. I själva verket bär kronprins
Rudolfs hållning under hans senaste levnadsår tydligt vittnesbörd om
att den hemska sjukdom, varav han led, progressiv paralysi, hunnit
långt i sitt förstörelseverk i hans inre. Hans uppträdande besannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
